Almayate, Spanien

Lördagen den 28 januari 2023, 16c och sol
 
Idag ser ut att bli första dagen på länge utan den kalla nordvästliga vinden som solen inte riktigt orkat värma igenom. Jag ska inte klaga - det har varit klarblå himmel hela tiden men nog har man behövt ha jacka och mössa på sig på morgonen och på kvällen. När jag jobbat inne i husbilen har jag haft raggsockorna på som en rar, blind campinggranne från Värmland stickat till mig i julklapp. Jimmy fick också ett par. Otroligt gulligt.
 
 
Igår pratade jag i 1,5 timmar med journalisten från redaktionen på tidningen Husbilhusvagn och den stackarn har nu 8 sidor med anteckningar att jobba igenom. Vi får se om det blir en artikel om heltidslivet på resande fot i en husbil. Om det blir av hoppas jag att det fungerar som inspiration för andra på rätt plats i livet som inte vågat ta steget ännu.
 
Campinköket har gått från modell 1.1 till 1.2 och möblerats med ett jättesmidigt skåp. Det är en av mina favoritsaker med att campa - att höra liv och rörelse runtomkring, sorlet av röster på folk som förbereder sig för dagen, lagar mat, firar varandra och njuter av livet i allmänhet. Nu skramlas det och njuts även i mitt utekök.
 
 
Jag är mycket piggare nu efter fästingen och har börjat på en 30-dagars yogautmaning som en god vän rekommenderade. Jag har inte tagit mig tid till att prioritera det tidigare men nu tar jag 20 minuter om dagen i ett hörn av campingen och kopplar av totalt. Det är en otroligt skön stund varje dag i lä, i värmen. Igår unnade jag mig en pedikur och helkroppsmassage och kände mig som drottningen av Saba.
 
 
Det finns en sida av Spanien som får en att komma ihåg att livet inte bara är sol, värme och stränder. Det finns alldeles för många kåkstäder som lyser misär och ger mig ännu en anledning till att vara tacksam för att jag föddes i rätt familj, i rätt världsdel och med rätt förutsättningar för att kunna leva så här nu.
 
 
 
 

Almayate, Spanien

Tisdagen den 24 januari 2023, 16c och soligt
 
Det är varmt och skönt i solen nu, känns som ca 25c men det blåser snålt på sina håll och känns då som 12c. Jag har varit lite risig efter fästingbettet och efter en veckas antibiotika. Febern har hängt kvar och som grädde på moset har jag något förhöjt blodtryck, tryck bakom ögonen och sus i öronen och skulle kunna sova hela dagarna. Efter provtagningar på sjukhuset i Torre del Mar igår har det konstaterats att jag inte har någon infektion i kroppen längre i alla fall och det är bara att ta det lugnt och hålla koll på blodtrycket. Att sova hela dagarna är tyvärr inget alternativ eftersom jag har ett jobb att sköta och en värld att upptäcka. Det är så tråkigt att prata sjukdomar så vi går vidare. Aptiten har inte försvunnit i alla fall och det har tillagats många goda middagar i campingköket. Det är endast 1,5*2 m men känns som att vistas i ett storkök i jämförelse med att laga mat i husbilen.
 
 
På tal om mat, häromdagen gick vi ett par kilometer längs stranden till ett samhälle i andra riktningen från Torre del Mar som heter Benajarafe. Det var soligt och trots att blåsten såg till att hålla stranden myggfri var det förhållandevis varmt också. Det är vackert utmed kusten och man har ordnat med ganska bra gångvägar här och var.
 
 
På väg hem från Benajarafe stannade vi till spontant på Chiringuito El Búho (Uggelbaren) som vi aldrig sett öppet tidigare och åt spansk blodpudding och välkryddat kycklingspett från en öppen eld som eldats med trädrötter. Kycklingspettet kom som ett bonusförslag från kocken då det endast fanns ett kvar i en halvmuggig, halvkyld disk med en ruta som kanske torkats någon gång. Vi hade våra tveksamheter till om det var något vi skulle överleva men sådan ska man ju inte vara så vi åt med god aptit med dagsgammalt bröd och en svalkande Cruzcampo. Vi överlevde men vi har lovat våra magar att aldrig göra om det.
 
För övrigt har det varit häng runt campingen mest, njutit av vackra morgonar och ännu vackrare kvällar. Tidningen Husbilhusvagn ska intervjua mig på fredag för att skriva en artikel om heltidslivet i en husbil. Jag försöker att tänka hur jag upplever livet i husbilen nu jämfört med 2021 när allting var nytt samt hur Jimmy upplever det som gjort det i 14 år nu. Man vänjer sig så fort vid allting och en del saker som är självklara nu var säkert inte alls det då. Får klura på det lite.
 
 
 
 

Almayate, Spanien

Fredagen den 20 januari 2023, 18c och soligt
 
Denna vecka har gått åt till att landa efter 14 dagar på vägarna samt att låta antibiotikan göra sin magi på infektionen efter fästingbettet. Febern och den molande verken i kroppen har släppt och förutom att veckan varit intensiv arbetsmässigt har det städats, tvättats och husbilen har ställts iordning från "travel mode" där allting sitter fast till någonting lite mer hemtrevligt. Det nya kökstältet är på plats och för att hitta hur den ska inredas blir det cykelturer till närmaste stad, Torre del Mar, för att fynda lämpliga möbler, förvaringar och upphängningar. 
 
Almayate är inte det mest pittoreska samhället i Spanien kanske men ibland kan kan man bli överraskad av unika spanska personligheter. Denna bild tog jag i början på december när jag var hit på snabbesök men påmindes om den när vi cyklade och såg en man valla sina får i sin blomkålsodling intill vägen.
 
 
Almayate ligger förhållandevis lantligt utmed en ganska trafikerad landsväg som följer kustlinjen. Det jag älskar med stället är promenader med Visky på den milslånga stranden som står rätt öde så här års, de gröna, odlade omgivningarna, cyeklturer till stan samt det milda vädret.
 
 
 
Camping har ca 190 platser och består av några stugor, stora- och små platser för husbilar och husvagnar samt tältplatser. Det finns en bar, restaurang, liten affär, pool på sommaren, fritidsområde med boule- och basketbanor, fin tvättstuga, duschar och toaletter. Det finns en stor inhängnad gård där folk får ställa upp sina bilar/släp/husvagnar när de reser annanstans tillfälligt. Gården vikarierar som en hundgård och är ett perfekt ställe för Viskys favoritaktivitet - kast med en liten boll.
 
 
Det är nya ägare till campingen i år då förra som startade campingen i början på 90-talet dog och det görs ansträngningar med plantering av buskar, bygge av boulebanor, en roligare meny i restaurangen samt underhållning/karaoke varannan lördag. Det går flera till baren på kvällarna eftersom personalen är lite mer engagerad än förr och igår pratade vi med en man från Schweiz som sådde tankar om att besöka Korsika och Sardinien senare i vår. Vi får se vad som blir av framöver.