Dag 49 av ca 165 Pozoblanco - Málaga

Tisdag den 30 november, 18C och sol
 
Imorse vaknade vi 06.45 av två genier som parkerade bakom oss, skrek åt varandra och drog igång sina lövblåsare. De kom igång prick 07.00 så deras arbetsgivare lär vara stolt. Jag hade snålat och inte haft igång gasolvärmen, det var 11C inne så det var läge att dra igång bilen och rulla därifrån. Jag la in campingen i Málaga på GPS:n och allt var frid och fröjd tills vi skulle på A423 som visade sig vara helt avstängd. Så istället för 37 minuters glassande på en motorväg till nästa punkt tog det ca 1,5 tim. Men vilken fantastisk väg vi hamnade på, speciellt om vi suttit i en personbil eller på en MC. Vägen kringelkrokade sig genom bergen och den fenomenala utsikten bestod av olika nyanser av berg täckta med olivträd. Jag kunde inte stanna och ta kort eftersom vägen var väldigt smal, snäv och hade höga asfaltskanter men den var svindlande vacker. Allt blev grönare och jag såg hästar, köttdjur, får och dessvärre en och annan utmärglad hund som sprang efter vägen.
 
 
36,5 mil senare skymtades bebyggelse och hav! Jag stannade till för att göra i ordning lite lunch, sträcka på benen och fråga efter gasolpåfyllning men det verkar vara knivigt. Man kan byta tub men då har man problemet att kopplingarna inte är detsamma som de som sitter på bilen. Det får lösa sig senare. Och ja, jag lyckades komma därifrån till sist efter att ha rundat bilen för många gånger på jakt efter spik under däcken.
 
 
Det var en fantastisk känsla att vara framme i Málaga efter att ha rullat 750 mil och besökt 6 länder på dessa 49 dagar. Camping Almayate Costa är överförväntan än så länge. Det första jag gjorde efter att ha kopplat in elen och ställt upp husbilen på nivåklossarna var att ta av mig skorna, gå på sanden och titta på havet. Vilken känsla! Visky sprang efter sin boll och hälsade på ALLA andra hundar på stranden.
 
 
 
 
Detta har verkligen varit en fantastisk upplevelse. Det positiva med att det varit några tuffa dagar på vägen hit är att väl framme känns ingenting omöjligt längre. Solen, värmen och sanden är belöningen. Men resan är inte slut på långa vägar!
 
Där hemma i Uppsala har Anna och Felix kämpat som djur för att göra i ordning nya Berlin's Beauty Corner AB på Bangårdsgatan 10 i Uppsala. Imorgon öppnas portarna till salongen i en mindre, mycket mysigare lokal.
 
 
 
 
 

Dag 48 av ca 165 Villaviciosa - Pozoblanco

Måndag den 29 november, 15C och sol
 
Planen att ta en mysig promenad till en "skog" i närheten misslyckades när stigen slutade vid samma å som satte käppar i hjulen för passagen hit för några dagar sedan. Någon hade byggt en spång över ån men eftersom den sviktade redan under Viskys 10 kg tordes jag inte utmana den men mina många fler kilon. Vi gick tillbaka till husbilen med svansen mellan benen och bestämde att det var dags att rulla vidare söderut. Det blev ingen Madrid heller eftersom jag läste mig till att hundar inte var välkomna på bussarna till stan och det hade blivit för många timmar för Visky ensam kvar i husbilen. En annan gång kanske.
 
 
Efter att ha tagit farväl av Zombieland några dagar tidigare än planerat var planen att stanna ett par dagar på en ställplats som hade bra recensioner nära ett samhälle som hette Almadén. Väl på plats visade det sig att automatincheckningen inte tog emot mitt kort. När jag ringde hjälpnumret sa en man på knackig engelska att jag inte hade pengar på kortet. Det rullade fram ett danskt par som hade samma problem varpå mannen förklarade att ställplatsen inte tog emot utländska kreditkort. Det satte spiken i kistan för mina optimistiska försök att utforska landsbygden. 
 
Dagens 34 milen var väldigt vackra på ett spanskt vis, från Villaviciosa med medelhavsklimat till en parkering i Pozoblanco med kallt stäppklimat. Omgivningarna omvandlades gradvis från öken till lite mer växtlighet och så småningom även lite grönt. Män med hundar vallade getter intill vägen och köttdjur betade innanför enorma stängslade områden.
 
 
 
Vi turister ska nog hålla oss till kusten verkar det som så dit ska vi imorgon. Jag kontaktade campingen som vi skulle till i Malaga den 5 december och frågade om vi kunde komma tidigare. 
 
Under tiden ska jag njuta av en present Lia skickade med som inte fick öppnas förrän den 28 november. Fick ett pang av hemlängtan när jag öppnade lådan. 
 
 
 
 

Dag 46 och 47 av ca 165 Villaviciosa de Odón

Lördag och söndag den 27-28 november, 8-10C sol/regn/blåst/sol
 
Camping Madrid Arco Iris ligger mellan ingenting och ingenting.
 
 
Visky och jag har promenerat i no man's land om dagarna men det kommer nog inte att upprepas då vi imorse mötte jägare som gick på rad som gestikulerade aggressivt åt oss att gå därifrån. Hade jag vetat att det var jaktmarker (det tyckte inte receptionen var viktig info när jag frågade om det var OK att promenera där) hade jag inte haft Visky springandes lös där i timmar...
 
 
Jag kom i alla fall underfund med hur duscharna fungerar. Man lyfter och vrider inte som instruktionerna på bilden antyder utan kranen som sitter löst på väggen har ingen funktion och det är en sensor som aktiverar vattnet när man står under strålen. Det är 50% chans att man antingen blir skållad eller frostskadad. 
 
Vi får se om dagens sol piggar upp eller om Visky och jag rullar vidare imorgon istället för att vara kvar här till 1 december. Det hade varit roligt att se Madrid på hop on hop off bussar och vandra till en "skog" några kilometer härifrån som ska vara pitoresk. Men vi får se. Idag blir det i alla kontakt med Stefan för att betala räkningar där hemma samt jobb och ett par webbkurser. 
 
Det som uppmuntrade jättemycket imorse var när jag såg hur många det är som följer med på resan!