Dag 168 Bohinj, Slovenien

Söndag 27 mars 2022, 20C och sol
Miljön runt campingen här i Bohinj är väldigt rogivande och trots att det inte är säsong och att det är få besökare märker man att området används flitigt av folk från orten. Här har man bl.a. snidat ur träd till gubbar och djur som en installation mitt på campingen.
 
The environment around the campsite in Bohinj is peaceful and despite it being off season and that there are few visitors, you notice that the area is frequently used by local people. Here they have carved men and animals out of trees as an interesting detail in the middle of the campsite.
 
 
Floden Sava Bohinjka rinner förbi campingen och hundarna slungade sig i efter pinnar i det klara vattnet. Jag vet inte hur många grader vattnet kan ha varit och var glad att slippa forska i det.
 
The river Sava Bohinjka flows past the campsite and the dogs jumped in chasing sticks in the clear water. Not sure how cold the water may have been and was happy to not find out.
 
 
Det blev en tur till sjön Bohinj igen, denna gång med Bailey i korgen och Visky ensam i bak.
Vi promenerade utmed sjön och satte oss i solen för att äta lite gott och titta på folk som gick, joggade, cyklade, åkte motorcykel och körde förbi. Även en häst och vagn som agerade taxi klompade förbi. 
 
We cycled to Lake Bohinj again, this time with Bailey in the basket and Visky alone in the back.
We walked along the lake and sat in the sun for some good food and to watch the world go by. There were people walking, jogging, cycling, motorcycling and driving. Even a horse and cart taxi clippety clopped by. 
 
 
Här får man äntligen luft efter ett par veckors motorvägskörning och storstadsbesök. Jag blir nog aldrig annat än en lantistant. Ett stort plus med Slovenien är att hittills har alla inom servicebranschen pratat en del engelska vilket underlättar för oss turister som inte kan lära oss ett språk när man endast är på genomresa. Och så tar de ögonkontakt och spräcker ett leende på restaurangerna. Det var vi inte bortskämda med i Spanien.
 
It's been great to take in the fresh air here after a couple of weeks of driving on motorways and city visits. I'll probably never be anything but a country bumpkin. A bonus to Slovenia is that so far everyone in the service industry has spoken at least some English, which makes it easier for us tourists who can't learn a language when we're only passing through. And staff at restaurants even make eye contact and crack a smile. We weren't used to that after Spain.
 
 
Vi hade tänkt att rulla vidare mot Kroatien imorgon men stannar en dag till. Pollenallergin håller på att ta kål på oss båda men lindras lite av en jämn ström av allergitabletter. 
 
We had planned to roll on to Croatia tomorrow but will stay another day. Pollen is taking its toll on both of us poor allergic souls, but it is somewhat alleviated by a steady stream of allergy tablets.

Dag 167 Bohinj, Slovenien

Lördag 26 mars 2022, 20C och sol
 
Det blev bara ca 50 km idag för att köra från Ljubljana till Bled vidare till Bohinj. Vi kunde tyvärr inte stanna till på något bra ställe med husbilarna i Bled men genomfarten var enorm även den. Vilken fantastiskt vacker del av världen detta är. 
 
Just a short drive today, approx 50 km from Ljubljana to Bled on to Bohinj. We couldn't stop in Bled with the campers unfortunately but the drive through was breathtaking. What an amazingly beautiful part of the world this is.
 
 
 
Vi checkade in på Camp Danica och lastade cyklarna med hundar för att åka de 5 km på fina cykelvägar till Lake Bohinj. Det är Sloveniens största sjö och är 4,2 km lång och 1 km bred. Tyvärr var det lite disigt men imorgon ska jag försöka att få till fina kort.
 
We checked in at Camp Danica, put the dogs in their cart and cycled the 5 km on well prepared bike paths to Lake Bohinj. That's Slovenia's biggest lake and is 4.2 km long and 1 km wide. Unfortunately it was a bit hazy but I'll try to get nice photos tomorrow.
 
 
Cykelturen tillbaka till campingen höll på att sluta med blotta förskräckelsen när en bil bakom mig tutade febrilt. Vi stannade, tittade bakåt, såg att Bailey saknades i vagnen, blev iskalla, tittade åt bilens håll och såg Bailey halvsittandes mitt på vägen bland bilarna... han kom springandes mot oss när han såg att det var jag och inte var rädd längre. Karbinhaken i vagnen måste ha öppnats på något sätt. Mardröm.
 
The bike ride back to the campsite could have taken a really bad turn. A car behind us honked widly, we stopped, looked back, Bailey was missing in the cart, my blood ran cold, I looked in the direction of the car and saw Bailey half-sitting in the middle of the road amongst the cars ... he came running towards us once he snapped out of his daze. The carabiner hook in the cart must have opened somehow. Nightmare.
 
 
Slutet gott, allting gott. Här sitter hundarna på en bar och kollar så att inga andra hundar ramlar ur sina vagnar.
 
All's well that ends well. Here are the dogs sitting at a bar checking that no other dogs are falling out of their carts.
 
 

Dag 166 Ljubljana, Slovenien

Fredag 25 mars 2022, 22C och sol
 
Folk vi träffar tycker att det är konstigt att vi reser i två husbilar. Igår kväll pratade vi med svenskar från Alingsås som stod på ställplatsen vid Gardasjön och konstaterade att det är dubbelt så dyrt och hälften så roligt men man får plats med dubbelt så mycket saker. Efter en hundpromenad och besök på ett bageri för att köpa frallor och syltcroissanter var det dags att packa och åka mot Slovenien. Jimmy var lite kränkt eftersom hans fralla bara var luft och croissanten saknade sylt. Men man kan inte få allt här i livet.
 
People find it unusual that we're travelling in two campers and last night we talked to Swedes from Alingsås who were staying at the camp by Lake Garda and agreed that although it is twice as expensive and half the fun, we've got double the storage space. After a dog walk and a visit to a bakery to buy rolls and jam croissants, it was time to pack up and head for Slovenia. Jimmy was a little peed off because his roll was hollow and the croissant had no jam. Ah well, you can't get everything you wish for.
 
 
 
Ikväll står vi på en camping i Ljubljana, Sloveniens huvudstad, efter att ha kört ca 360 km från Gardasjön i Italien. Vi åkte motorvägar som var fint underhållna och medtrafikanterna var snälla. Slovenien är ett ställe jag aldrig trodde att jag skulle resa till och det beror endast på okunskap och motvillighet/rädsla att utforska denna världsdel. Det är otroligt spännande att vara här. Strax före gränsen stannade vi till för att köpa en vinjett (vägtull) till mig för EUR 16,50 för 7 dagar och för att ladda Jimmys dosa i rutan. Medans jag stod och handlade min vinjett stod det två unga franska killar bakom mig som uppenbarligen hörde mig prata engelska och presentera mina svenska bilpapper. De antog att jag inte pratade franska och passade på att kläcka ur sig nedlåtande kommentarer om mina kära foppatofflor. Självklart kunde jag inte låta det bero utan vände mig om och sa "Attention conard, je te comprend" eller "Försiktigt skitstövel, jag förstår dig" varpå de fick en blick som tydde på att de önskade att jorden skulle öppna sig och sluka dem. Det var tillfredsställelse på hög nivå!
 
Tonight we are at a campsite in Ljubljana, the capital of Slovenia, after driving about 360 km from Lake Garda in Italy. We drove on motorways that were nicely maintained and the traffic was light. Slovenia is a place I never thought I would travel to, only due to ignorance and reluctance to explore this part of the world. I'm very happy to be here. Just before the border we stopped to buy a vignette (toll) for me for EUR 16.50 for 7 days and to add credit to Jimmy's Gobox. While I was buying my vignette, there were two young French guys behind me who apparently heard me speak English and saw me with my Swedish car papers. They assumed that I didn´t speak French and took the opportunity to slag off my precious crocks. I couldn't just let it go so I turned around and said "Attention conard, je te comprend!" or "Careful asshole, I understand you", their jaws dropped and they almost fell through the floor. Satisfaction!
 
 
Det flesta campingarna/ställplatserna vi stått på har inte tillåtit kolgrillar men här gick det bra att äntligen plocka fram lite gott. Mer än detta har vi inte hunnit med idag förutom att gå till närmaste bageri som drivs av albaner för att köpa en Burek, snabbmat från Medelhavsländerna. Det är en inbakad köttfärsrulle som friteras tror jag. Flottigt men gott. Det med en öl till gör att det finns mycket Berlin att tycka om här nuförtiden.
 
Most of the campsites we have been to have not allowed charcoal bbqs, but today were finally able to grill outside. We have not had time for much more than that today except to go to the nearest bakery run by Albanians to buy a Burek, fast food from the Mediterranean area. That is a baked minced meat roll. Very greasy but also very tasty. That chased down by a beer means that there is a lof of me to like these days.