Bucerias, Mexiko

Torsdagen den 26 oktober 2023, 31c och sol
 
Jag sov som man förtjänar när man utsatt kroppen för ett dygns resande, 8 timmars tidsskillnad och ca 20 grader varmare än hemma på natten. Det är svettigt och kroppen säger att det är dags att äta och sätta fart trots att det definitivt är kolsvart ute och hjärnan säger att den faktiskt bara sovit ett par timmar det senaste dygnet. Det löste sig genom att vänta in lite dagsljus runt 07.00 för att ta en härlig tvåtimmarspromenad "runt kvarteret" med början söderut på stranden. Många kaféer och frukostställen öppnar 8.00 och jag stannade till på Mr Cream Pancakes and Waffles för en så hälsosam frukost som restaurangnamnet antyder. Det dåliga samvetet köpte zucchini och tomater av en tant som stod utmed vägen på väg tillbaka till lägenheten. 
 
 
Det jag hann utforska idag var ca 7 km kring lägenheten, bl.a en permanent marknad innanför väggarna efter El paseo del beso "The kissing bridge" som är en liten bro över en märklig å som på eftermiddagen är full av vatten fast det inte regnat. Vattnet luktar inte hallonbåtar precis och jag tror nog att det kommunala avloppet kanske använder Stilla havet eller närmast Bahia de Banderas som infiltration. Jag håller mig till poolen tänker jag.
 
Jag hade svårt att stanna och fota den färgsprakande marknaden eftersom säljarna var ganska angelägna och tog tag i mig så fort jag stannade. Jag kanske sturskar till mig med tiden och kan föreviga upplevelsen.
 
 
Att man bygger runt palmerna är en vanlig syn här. Det är märkligt att man prioriterar en palms välmående men fotgängare får hålla sig till vägen eftersom trottoarerna är belamrade av elstolpar, soptunnor, träd, bråte som inte hittat till tippen samt slukhål. Men det funkar. Tycker en billist eller mopedist att man är i vägen tutar de lite bara så får man klättra upp tillfälligt på kasserad betong eller vad som nu står närmast.
 
 
 
Jag hade tänkt att ta lite semester till månadens slut men en av sakerna som hållit mig vaken har varit lite bestyr med att våga koppla in datorn genom Meixkoadaptern i vägguttaget eftersom vi har 230v hemma och här är det bara 110v. Efter lite Googlande, vilket jag lämpligen hade kunnat gjort före resan, visade det sig att det nog fungerar ändå. Att någonting nog ska fungera är ju positivt och räcker för mig så jag pillade in kontakten och det digitala kontoret är igång och verkar fungera.
 
Att ha varken eldat upp datorn eller lägenheten firade jag med att ta ett dopp i anläggningens infinity pool. Vattnet var så varmt att till och med den här badkrukan kunde gå rakt in utan att huttra och fjanta före. 
 
 
När jag simmat klart, duschat och kollat så att ingenting pyrde på "kontoret" gick jag på stranden återigen för att leta upp någonstans att äta middag. Första, bästa ställe var Mariscos el Gordo eller "The Fat Boy". Kyparen ville sätta mig inomhus vid ett stort bord för 5 personer men eftersom jag redan tycker att det är jobbigt att äta ensam på restaurang hade jag ingen lust att sitta ensam vid ett jättebord för allmän beskådan som om jag glömt byxorna hemma. Jag pekade ner mot stranden till fina tvåmmannabord som stod så prydligt där. Kyparen gav mig en konstig blick men dukade åt mig och det dröjde inte mer än en halvtimme tills jag förstod varför ingen annan satt där. Kvällssolen träffade precis under palmparassolerna, det blev stekhett och strandsäljarna följda av trubadurer var åtskilliga. Men räk- och avokadosalladen var väligt god liksom den kryddstarka on-the house nachosen som fick smaklökarna att vilja  packa och resa hem. Tur att det var lätt att tala dem tillrätta med ett par San Miguel.
 
Bland det breda utbudet av allt man kunde tänkas köpa av strandsäljarna fanns även en ridtur på valfri mula eller ponny. Hundens funktion är jag lite osäker på men den tog en sväng genom köket hos Fat Boy för säkerhetsskull.
 
 
Varm, mätt och nöjd med dag 1 återvände jag till lägenheten och tittade medan solen gick ner.
 
 
 


Kommentera inlägget här :