Grebastica, Kroatien

Fredag den 23 september 2022, 18c och soligt
 
Det är fredag förmiddag och jag har suttit och jobbat i tältet sedan 05.15. Jag försöker jobba in de 10 dagarna som vi har på oss att resa hem till Sverige. Vore fint med 10 dgr semester utöver den veckan jag tog i somras.Tidigare i sommar hade jag en fläkt som kylde tältet, nu har jag en fläkt som värmer tältet. På måndag blir det nog till att flytta in kontoret i husbilen eftersom det är väl kallt om fingrarna så här dags. Annars har det varit en fin lösning, att jobba i lugn och utan att vara under fot i det begränsade utrymmet i husbilen.
 
 
Idag fyller Anna 26 år, igår fyllde lille Eddie 3 år. Jag ångrar sällan denna livstil men när det kommer till högtidsdagar eller när barnen ringer och är ledsna att jag inte är hemma är det väldigt tufft att vara borta. Jag har ägnat många sömnlösa nätter åt att fundera om det verkligen är värt avståndet till familjen och landar alltid i att jag är en bättre mamma och mormor när jag är lycklig om än på avstånd. Det är svårt att förmedla till mina nära och kära ibland.
 
 
 
Byn Grebastica håller på och stänger för vintern och tillvaron är lika lugn som när vi kom i april. Snart är det bara ortsborna kvar. Igår fick jag vara med på en båtupptagning. Jimmy körde båten från vänners förtöjning hemma hos sig till platsen där kranen var. Jag stod mest på säkert avstånd och tittade på. Gummibåten till höger är en av 12 militära båtar finansierade till 80% av EU med ett inköpspris på EUR 1 miljon. Obegripligt att det finns sådana pengar att investera i sjöfarten i Kroatien.
 
 
Nu när vi snart ska lämna Kroatien sitter jag och tänker på allt som hänt under dessa månader. Ångrar lite att jag inte skrivit under tiden. Man tror att man ska minnas men det gör man inte. Även om de flesta dagarna tillbringats på havet har vi även varit ute på tur på Goldwingen när det varit svalare dagar. En special plats var Gospe od Loreta, en bar med utsiktplats högt upp på ett berg där kommunikationsmasterna sitter. Här har man en 360o utsikt över hissnande vyer runt Primosten.
 
 
På campingen finns oliv- och körsbärsträd, vinrankor samt lavendel. Vi tog reda på en hel del körsbär i somras och nu har vi plockat tre burkar med oliver som vi lagt in efter instruktioner från fru Google.
 
 

Varför inte? Just do it again!

Grebastica den 21 september 2022, 24c och soligt
 
 
Det har snart gått ett helt år sedan jag tankade upp husbilen och gav mig iväg på ett äventyr som visade sig förändra hela tillvaron mer än jag i mina vildaste fantasier kunnat förnimma. Det var med skräckblandad förtjusning som jag lämnade allt i Tierp. Jag var medveten om att drömmen om att leva ett liv jag inte behövde ta semester ifrån kunde antingen krascha helt eller bli fantastiskt lyckat. Det har varit båda delarna. Det jag inte visste var att det skulle komma att bli en bestående livstil som jag trivs vansinnigt bra med. Vardagen har varit en cocktail av arbete, upplevelser på land och till havs, resor hem till Sverige och till Jimmys hemland England samt ett samspel med folk från alla möjliga länder. Jag har fått damma av engelskan, franskan, tyskan, samt lärt mig ett antal ord på spanska och kroatiska. 
 
Den 12 april 2022 skrev jag sista inlägget och jag lovade mig själv att skriva igen när det var dags för nya resor till vintern 2022. Så där är vi nu den 21 september, 5 månader efter att Jimmy och jag kom till Grebastica, en fantastiskt vacker vik vid Adriatiska havet norr om Split i Kroatien. 
 
 
Vi är kvar här 9 dagar till, sen bär det iväg norrut genom Ungern och Polen för att köra ombord på färjan från Gdansk till Nynäshamn den 10 oktober. Tanken var att aldrig mer tillbringa en vinter i kalla, mörka Sverige men vi blir hemma i Tierp ett par månader ändå, dels för att vara med på årets höjdpunkt när Eddie blir storebror, men också för att bygga om garaget/förrådet till en 36 m2 lägenhet. Tanken är att sedan hyra ut huset utan att bli bostadslös.
 
Numera bor vi i och reser med Jimmys Hobby 700 från 2004 aka HobbyLinnie. Min husbil står i garaget i Tierp och ska sorgligt nog iväg till ett nytt hem inom kort för att finansiera lägenhetsbygget.
 
 
Det samlade intrycket av Kroatiens västkust är att det är en fantastiskt vacker plats. Vart man än tittar är det vykortsvackert med klarblått vatten och grönska. Klimatet har varit underbart och har legat på mellan 25-37c nu under sommaren. Människorna är vänliga dock ganska slutna, till stor del beroende på att få pratar bra engelska/tyska. Turisterna har varit mestadels tyskar men också holländare, slovenier och tjecker. 
 
 
Jag ska försöka att hålla igång med inlägg dagligen. Det är en spännande tid framöver.