Tierp eller någonstans under snö

Fredagen den 23 december 2022, snö och -5c
 
Dan före dan...
 
Eftersom jag tycker att det är extraroligt att skaffa merarbete lät jag Minin stå ute inatt när vädergudarna fick ett slag av generositet och tappade 15 cm snö på oss. Eller så var det tomten som tänkte att alla barnen ville ha en vit jul och glömde de medelålderstanterna som inte ville ha det. Jag kom in i Minin genom att värma dörrhandtaget med en värmepistol och nu står bilen och tinar upp i ett av de 5 garagen som den borde stått i redan från början. Husbilen har jag fått för mig håller värmen bättre med ett isolerande täcke av snö på så arbetet med att skotta av den har jag rationaliserat bort. 
 
 
När två timmars plogning och handskottning av gården var klart passade jag på att ta en varm dusch i det som är dusch/garderob/förvaring i husbilen. Det är lite av en procedur att tömma duschen på allt och lägga det tillfäliigt i soffhörnan/matbordet/kontoret. Duscha får man göra ultrasnabbt eftersom varmvattenberedaren endast är på 10L. Jag klagar inte, jag konstaterar bara. Mina frusna fingrar var tacksamma för duschen i alla fall, omgivningen också förmodligen.
 
 
På tal om förvaring - Lia och jag var på Ikea igår och jag fyndade en massa olika förvaringslösningar för att ta vara på oanvända väggytor i husbilen samt effektivisera förvaringen i skåp och lådor. Förutom att gör iordning 3 sorters sill och gubbröra idag ska det skruvas Ikeapaket.
 
Nu timoutar jag från datorn ett par dagar och önskar er alla en riktigt God (vit) Jul!
 

Tierp, Sverige

Torsdagen den 22 december 2022, molnigt och 2C
 
Jag sitter i Adrian hemma på gården i Tierp och undrar hur dessa tre månader hemma i Sverige kan ha rusat förbi så fort.
 
 
Denna tid har varit allt utom enkel men den här tanten är antingen för dum för att fatta allvar eller så finns en överlevnadsinstinkt, reslystenhet och livsglädje någonstans djupt nedgrävd i själen som gör att hon studsar tillbaka gång på gång fast ännu starkare. Jag hatar när folk skriver i illeismer (om sig själva i tredje person) så nog med det. Wiki säger att i verkliga livet kan en illeism användas för att återge olika stilistiska lintentioner eller ofrivilliga omständigheter. Vi kör på det men det kommer inte att upprepas.
 
Så varför bor jag i min husbil utanför mitt eget hus mitt i vinter?
 
 
Det är inte enbart för att jag tappat förståndet utan för att min hyresgäst Mattias flyttat in i huset och kommer att bo kvar tillsvidare = länge, hoppas jag. Det blev ohållbart att ha huset stå tomt under resandets gång med dessa el- och räntehöjningar som drabbat oss alla.
 
Jag är kvar i Sverige till den 27 december, sen går färjan från Nynäshamn till Rostock. Sen ska det upplevas nya Europaäventyr. Liksom före jungfruresan oktober 2021 ser jag fram emot att åka med skräckblandad förtjusning men längtar åter till känslan av att känna att "jag kan" och pirrigheten av att vakna på nya ställen nästan varje dag. Det ska också bli roligt att träffa gamla och nya vänner.
 
Men först ska det firas jul i flera omgångar med tjejerna och deras familjer. Lia, Eddie och jag tjuvstartade häromdagen med lite glöggmys i husbilen. Denna bild togs precis innan glöggen hamnade över hela bordet och Eddie bröt ihop eftersom saffransbullen var för brun under. :-)
 
 
Det har varit mysigt att vara hemma när Eddies lillebror Alve kom till världen och att ägnat tid att leka med- och få ta del av Eddies genuina kramar. Han kanske kramar mig lite extra eftersom jag är så HIMLA gammal, vilket han påminner mig om varje gång vi ses.
 
 

5 dagar kvar!

(null)

Det är nära nu! Det blir väldigt påtagligt när de sista fysiska kundmöten avslutas med "god jul och gott nytt år!" och när man hälsar familjen att "vi ses nästa år!" På söndag firar vi lilla julafton med Lia, Anna m respektive och lille Eddie förstås. 

Jag har några hjärnspöken dels kring ovanan att vara ensam men ser det ändå som en väldigt nyttig utmaning. En annan är det jag läst om vägpirater och oturen en del haft med svansande runt bilarna på nätterna, men jag känner mig trygg med Visky och så småningom med Stefan när han kommer sen. Försöker tänka att jag ska vara försiktig och medveten om omgivningen utan att vara rädd. Hjärnhalvorna påminner varandra om det, gärna på nätterna 🙄.

Det känns bra ändå, allt är i fas. Efter tips från en bekant köpte vi en dosa som omvandlar 24v till 230v. Den är kopplad till bodelsbatteriet som drivs av solcellerna på taket på husbilen och finns till att koppla datorn, mm till ifall det inte finns ström att koppla upp sig på någon dag. Imorgon åker vi till Gävle och fyller på gasoltuberna. Alla laddningsbara elprylar som tandborste, ficklampa, telefon, internetpuck, powerbank, verktyg, plattång (!?), mm är fullt laddade. 

Visky ska få sin ettårsspruta samt en mot spanska sandloppan på måndag. Jag ska skriva ut Covidintyget samt hälsointyget som krävs i Frankrike. Bilens försäkring och våra reseförsäkringar är utökade. Ska också sammanställa allt som Stefan ska ha med sig på flyget i december.

Och till sist: Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv 🌷