Dag 132 - 136 av ca 165 Almayate, Malága

Måndag - torsdag 21- 24 februari 2022, 18-22C
 
Verkligheten i Ukraina och galenskaperna som mänskligheten utsätter andra för verkar aldrig ta slut. Det är en verklighet som är alldeles för nära och sätter perspektiv på att livet är skört och stärker min övertygelse om att vi måste ta vara på vår tid på bästa möjliga sätt, inte låta rädsla och osäkerhet hindra oss. 
 
Detta har hittills varit en intensiv vecka med jobb mellan ca kl 5 - 12, aktiviteter på stan eller vila på stranden på dagen samt mera jobb en stund på kvällarna. Det blir nog så här tills bokslutstiderna är över. Jag klagar absolut inte. Det är fantastiskt att kunna växla mellan arbete och nöjen precis varje dag. På helgerna försöker jag vara helt ledig. Stranden är fortfarande någonting som jag är helt besatt av. Jag går med hundarna runt kl 7, innan andra vandrat ut dit, låter hundarna älga runt och tränar inkallning tills de stupar. Efter den alltid lika fantastiska soluppgången runt kl 8 plockar jag lite stenar till små konstverk på campingen innan jag försvinner in till datorn igen.
 
 
I måndags kom Rob & Vera, ett engelskt/belgiskt par och hälsade på. Jag besökte på dem uppe i bergen bortom Velez-Malága med andra från campingen för någon månad sen. Då betedde sig Bailey och Visky som rabiathundar på kokain eftersom de är okastrerade, Rob & Veras små Yorkshireterriertikar likaså. Uppenbarligen gjorde vi inte bort oss alldeles trots allt och det var roligt att ses igen. Jag ville skryta med Muurikkan och denna gång blev det en skaldjurspaella med lite saffran i. Fantastiskt gott även om sällskapet fick gikt senare, som tack för kaffet. 
 
 
Igår kväll satt jag ute, lyssnade på regnet som smattrade på markisen, åt korv och stuvade makaroner med ett glas rött till. Man ska aldrig underskatta stuvade makaroner var läxan lärd. Och regnet som verkar hålla i sig dryga veckan nu stillar nog spanjorernas oro för att denna sommar kommer att drabbas av en fruktansvärd torka. Det har inte kommit en droppe sedan mellandagarna.
 
Det är några som visat intresse för Bailey, både hemma i Sverige och här i Spanien men hittils har inget lämpligt hem dykt upp. Visky kastreras den 7 mars, kanske Bailey också och vi får se om de kommer bättre överens då. Jag hoppas på att kunna hitta ett bra hem till Bailey i Sverige i april/maj ändå eftersom båda hundarna är en fröjd att vara med på tu mand hand och jag tror att de skulle trivas bättre så utan konkurrensen av varandra.
 
 

Dag 129 - 131 av ca 165 Almayate, Malága

Fredag - Söndag 18 - 20 februari 2022, 17-20C och sol/regn
 
Jag har haft lite problem med att batteriet som laddas av solcellerna inte orkar med en hel arbetsdag om jag inte är uppkopplad på direktström. Visade sig att bodelsbatteriet är från 2015 (bilen från 2017) så det är inte så konstigt att den kanske inte går så bra. Detta lilla utrymme med säkringar, batteri, ventilation, dosa till solcellerna och invertern sitter under stolen som jag har hundburarna på. Trångt och bökigt och man får riva ut halva husbilen för att komma åt. 
 
 
Jag blev rekommenderad att sätta i 2 nya batterier och fick hjälp att inhandla och montera in dessa. Blir spännande att se om dessa levererar som det är tänkt. Är klart värt de ca EUR 200 att få in flera arbetstimmar även när jag fricampar.
 
 
I lördags blev det en utflykt till Caleta, cirka 6,5 km utmed strandpromenaden från Almayate. Det var fullt med folk, barerna fulla och stränderna smyckades av en och annan soldyrkare och folk som promenerade sina hundar. Hundförbudsskylten hindrar ingen när det är lågsäsong. Plötsligt hörde vi trumslag på en gata en bit bort och gick dit för att se denna lilla parad med ca 100 barn dansa förbi.
 
 
Det var stämningsfullt och härligt att se alla glada miner.
 
 
Idag regnar det och det blir en jobbfri, serietittande dag med hundarna i knät.

Dag 124 - 128 av ca 165 Almayate, Malága

Söndag - Torsdag 13 - 17 februari 2022, 18-20C och sol
 
Det blir varmare och varmare här i södra Spanien. På nätterna är det runt 12-14C och på dagen när jag kryper ut ur husbilen efter några timmars morgonjobb får en blekfis som jag se till att ha solskydd på sig. Det kan blåsa kyliga vindar ibland men oftast kan man bara sitta och njuta av solen eller promenera med t-tröja och shorts på sig. Hundarna fäller vinterpäls överallt och ger mig lite merjobb med städningen på de få kvadraterna jag har.
 
Här fotade jag solnedgången häromkvällen vid en grind på campingen. Det är nästan sorgligt när det blir natt och solen lyser någon annanstans.
 
 
 
På tal om sorgligt, en sak med att bo på en camping en längre tid är att när folk har packat sina saker och ska precis rulla iväg mot nya äventyr gör de en liten runda runt de som de haft kontakt med, säger adjö och gör en "fistbump" vilket är det nya sättet att ta i hand. Man lovar att ses igen nästa år och alla står och tittar när de rullar iväg.
 
Igår blev det surströmmingsmiddag med grannarna. De föreslog att det skulle ätas hos mig - förstår inte varför. De hade med sig en burk Röda Ulven hemifrån och det var fantastiskt att få äta strömming i mitten av februari! Till och med dem spanska flugorna höll avstånd. En och annan granne stannade till för att se vad vi sysslade med. Jag gjorde en variant av en Västerbottenostpaj med spanska ostar. Vodka fick vikariera som snaps. Jätterolig kväll. 
 
 
 
Det jag lärt mig på sistone är att följa rugby i sällskap av andra på en sunkig irländsk pub i Torre del Mar. Rugby i all ära men roligast är att prata med andra som rest i många år och få höra deras historier. Den levnadsglade bartendern Tony bodde i Sydafrika i många år och har mycket att berätta om bl.a apartheid. Man kan alltid läsa sig till historiska händelser men att få höra någons egna upplevelser är fascinerande. De får mina reseberättelser att blekna i jämförelse men alla har vi någonting att berätta som de andra inte varit med om.
 
 
Jag kommer inte att åka hem med husbilen förrän till hösten och missar då den senaste besiktningstiden den 30 april. Förr kunde man besiktiga en bil i Spanien och skicka protokollet till Sverige för registrering men det slutade man med 2018. Jag kontaktade försäkringsbolaget Kabria för att höra hur jag skulle bära mig åt för att inte köra oförsäkrad. Jag fick reda på att om man åker till en spansk ITV (besiktning) och får ett godkänt protokoll så räcker det för att försäkringen ska gälla. Det blir ändå svenskt körförbud på bilen och en besiktning krävs direkt när bilen kommer till Sverige. Jag har fått en tid den 7 mars, precis lagom tills färden rullar vidare mot Kroatien.