Dag 18 av ca 165 Cordes-sur-Ciel

Cordes-sur-Ciel 2021-10-30, lördag, 22C mulet, regn på kvällen
 
Christel fick ledigt från jobbet så vi bestämde att vi skulle åka husbil tillsammans några dagar. Det är rörande att efter alla dessa år fortfarande vara på samma våglängd och kunna ha högt i tak när man pratar. Som tur är är hon tålmodig när jag hackar mig fram på en elvaårings svenengelskfranska. Ibland blir det svenska med franskt uttal och man kan inte göra annat än garva. Men franskan kommer tillbaka lite mer för varje dag som går. 
 
Innan vi lämnade Toulouseområdet svängde vi förbi Ramonville för att försöka att hitta ännu ett av husen vi bodde i mitten av 70'talet. Jag var väldigt liten när vi bodde här och minns inte insidan av huset men jag kände igen det utifrån på grund av p-platsen lite längre ner på gatan som familjens Citroënpadda stod på. 
 
 
Sen for vi iväg de ca 9 milen till medeltida staden Cordes-sur-Ciel i Tarn där ena vägen blev smalare än den andra. Sen plötsligt skymtade man denna otroliga plats från år 1222 högt uppe på ett berg.
 
 
Alla campingar var stängda för säsongen med appen Park4Night rekommenderade en ställplats med el och vatten nedanför staden. Det visade vara kanonplatser som kostade 7 EUR per dygn + 1 EUR för 3 timmar ström. Inga tåg, trafikerade vägar, flygplan, kottar eller annat som kan störa här!
 
 
Vi kopplade Visky och vandrade rakt uppåt i skyn till staden, flåsandes som om vi just sprungit en halvmara med en halv lunga. Vi belönade oss själva med lunch med usikt över vidderna nedanför och "une assiette du Ségala" med lite specialiteter såsom anka, kalvkött och getost från närområdet. Till efterrätt blev det en "Île flotante" d.v.s pocherad marräng som flyter i vaniljsås. Jag har nog dött och kommit till himlen.
 
 
Man skulle kunna fota ihjäl sig här. Det var gamla portar, vallar, skulpterade gotiska fasader och små charmiga gränder överallt. Trots att det var lågsäsong fanns ateljéer, museer, restauranger, caféer och souvenirbutiker öppna. Detta har alltid varit en plats för målare, författare, keramiker, skulptörer och juvelare att hitta konstnärlig inspiration på. Det var till och med så att en annan nästan köpte en basker och en vitlöksfläta för att sedan bänka ned sig och måla himlen blå.
 
 
 
 
 
 

Dag 17 av ca 165 Auzeville-Tolosane

Auzeville-Tolosane 2021-10-29, 22C och sol/moln
 
Idag har jag fått smaka på den otroliga gästfriheten hos familjerna här med bland annat lunchen som Christel kom med på sin lunchrast. "Det pâtes avec des boulettes de viande". Låter inte det nästan ännu godare än det ser ut? Till efterrätt hade Christels mamma lagat kalla "clafoutis", en slags pannkakssmet som man häller över körsbär och skjutsar in i ugnen. De fick inte vara i fred tillräckligt länge för att fastna på bild.
 
 
Christels kusin Caroline fick med oss på en promenad på åkrarna på höjden bakom huset och Visky har varit igång precis hela dagen med fina Bonnie. När Christel kom på lunchen hade även hon med sig sin hund och när mamman kom med sina tre småhundar var lyckan fullbordad, hälsar Visky.
 
Annars har det varit en jobbardag idag. Jag är alldeles salig över att kunna jobba och resa på det här viset. Uppkopplingen har varit bra hela tiden och jag har hittat ett bekvämt system för att plocka fram "kontoret" samt städa undan det igen. 
 
 
På eftermiddagen gick Visky och jag en annan runda runt byn och jag passade på att fota ett par av de husen som vi bodde i. Jag såg grannpojken Guillaume (nu ca 55 år) utanför huset. Han kände igen mig direkt, även vid namn.
 
Jag mindes en händelse vid garageuppfarten vid detta hus. Det var två grannpojkar som var hos oss och lekte en del och en dag fick vi den briljanta idén att vi kunde försöka att kissa i det lilla hålet som garagedörrarna reglades i. Så Bertrand #1 gjorde det och lyckades galant följd av Bertrand #2 som också visste vad han gjorde. När det var min tur insåg jag att leken inte var så väl genomtänkt. Men jag skulle inte vara sämre så jag lyfte på klänningen, hukade över hålet, och ... då kom mamma Shirley in genom tvättstugedörren. Pojkarna drog som en avlöning och där satt jag som ett fån och hade ingen riktigt vettig förklaring till situationen. Det var också i det här huset som min halvbror Paddy kom hem med en vit and av något slag som han vunnit på ett tivoli. Först fick anden en resa fastsurrad i bak på Paddys moppe, sen döptes den till Donald Duck och fick bo i en liten hage på tomten eftersom jag absolut skulle ha den kvar. Den försvann i alla fall och det är än idag oklart vart le foie gras som vi sedan åt kom ifrån. Det var i det här huset som Shirley och jag bakade kakor till tomten som skulle komma ner genom skorsstenen natten till juldagen. Han måste ha blivit väldigt nöjd med kakorna eftersom han lämnade en fin röd dockvagn till mig som katten Kattja fick åka omkring i utklädd som docka.
 
 
Det andra huset jag gick till var det som mina föräldrar lät bygga när planen fortfarande var att vi skulle bo kvar i Frankrike. I det här huset minns jag att vi satt runt den lilla TV:n i köket och såg på Benny Hill på söndagar. Jag minns att Christel och jag lekte Barbie i brevlådan som påminde om ett litet hus och att katten Kattja alltid följde med en bit till skolan och likaså väntade på mig vid tomtgränsen efter skolan. En jul fick Christel en grönmetallik flickcykel med delad ram, växlar och handbroms medan jag åkte omkring på en röd cykel utan växlar och med fotbroms. Av någon anledning tyckte jag att den var ultrapinsam.
 
 
Åter hemma hos Caroline gick jag runt på den fantastiska tomten och fotade lite. Det är så roligt att vara tillbaka, jag blir alldeles rörd. Det var så många minnen som forsade tillbaka idag när jag promenerade. Namn på brevlådor, vissa korsningar, träd som jag mindes var små som nu var täta och skyhöga. Samtidigt som det är härligt att minnas så är det sorgligt att det gått hela 38 år sedan vi flyttade och så mycket har hänt med byn och dess invånare medan i mitt huvud är allting som det var den dagen vi åkte. 
 
 
 
 

Dag 16 av ca 165 Chenaud-Auzeville

Chenaud till Auzeville 2021-10-28, 22C och sol
 
Imorse vad det till att plocka, packa, vika, förankra, stuva, linda och ta farväl av familjen Waters/Polydourou i Chenaud. Jag stannade till i Saint-Aulaye för att tanka (15,73kr/l) och handla inför kommande veckan. 
 
Det blev cirka 25 mil idag och totalt strax under 300 mil alltsomallt. Jag körde småvägar till min gamla barndomsstad Toulouse eller Auzeville-Tolosane närmare bestämt. Jag ska få stå hos min gamla klasskompis Christel Lacroix kusin, granne med Christels mamma. Det var otroligt vackert hela vägen med kuperad terräng och vinodlingar runt Bergerac. 
 
 
 
 
I höjd med Villeréal nära Agen såg jag en medeltida stad högt upp i en backe och bestämde mig för att hitta en parkering och promenera lite. Fanns inte mycket att klaga på här! Gulliga små gränder, ett torg där folk satt och åt lunch i solen och se bara vilket läckert hus mäklarfirman höll till i!
 
 
 
 
 
 
Mot 16'tiden började de välbekanta ortsnamnen att dyka upp på vägskyltarna och jag rullade förbi Toulouse som är känt för bl.a. Airbus samt CNES som pappa Peter jobbade på fram till 1983 då vi flyttade till England. Jag passerade vårt gamla hus och det var med skräckblandad förtjusning som jag hittade till Chemin de la Mayrine där välkomstkommittén bestående av Christel's kusin Caroline, hennes pappa och Christel´s mamma stod. Det var bara att kasta sig in i franskan och det gick förhållandevis bra. De såg bara förvirrade ut ett par gånger när jag skulle berätta om hur resan varit. Tomten är helt inhängnad med murar, buskar och staket precis som de flesta fastigheterna här och Visky brallade omkring med de andra 4 hundarna i familjen. Christel kom senare på kvällen och vi åt ostar och annat gott i husbilen. Vi har inte setts på över 15 år men det var inte stelt eller svårt alls. Måste ta och plocka ner cykeln imorgon och utforska lite innan det dåliga vädret rullar in på lördag.