Fredagen den 27 oktober 2023, 31c och sol
Kroppen är fortfarande helt skruvad av tidsomställningen. Kl 04.00 här och 12.00 hemma tycker magen att det är matdags. Även om fläktarna hjälper till att röra om den fuktiga luften så är nattluften runt 25c och någonting nytt att vänja sig vid. Jag har balkongdörrarna öppna och jag försöker somna om till havets lugnande brus.
Det finns så många caféer och restauranger här. Personalen är trevlig utan att vara påträngande och utbudet av färsk frukt och dem mångsidiga menyerna är exceptionella.
Bucerias är en charmig stad med sina drygt 9.000 invånare. Det ligger ca 700 km väster om Mexico City. Jag fick höra att högsäsong är november till mars ungefär så just nu är det lugnet före stormen. Bucerias har mängder med "hole in the wall" butiker med ett brett utbud av mat, kläder, textilier, tandläkare, mäklare, apotek, spa, m.m. Ingenting är prissatt så det är lika spännande varje gång att se totalen i kassan.
Jag tyckte att det var udda med alla spöken och färgglada dödskallar som pryder skyltar och textilier men har förstått att man anser att döden inte är slutet på livet utan det är bara nästa steg i berättelsen. Det är en fin tanke. Nästa vecka firas Dia de los Muertos, en festival som firar livet istället för att sörja döden.
Jag försökte fota killarna här som prydde gatan med färgglada flaggor. Den ena kamraten stod vakt för trafiken, den andre hjälpte till att hålla stegen mot el/teleledningarna medan den tredje klättrade upp med linan full av flaggor. Strax därefter kom en byggbil med två killar på taket som fick hålla upp linorna så att bilen kunde passera.
En favoritsyssla är att gå på den milslånga stranden och reflektera över saker och ting. Sanden är mjuk och varm (ibland brännhet) och när fotsulorna kokar är det skönt att gå på den kompaktare, blöta sanden och låta vågorna skölja över fötterna. Lite jobbigt var det dock när vågorna skjöldes bort och jag kände någonting rörligt och gummigt under foten. Jag tittade ner och såg att jag stod på en mycket missnöjd orm. Den var vit och rosa och vi var båda väldigt överens om att den inte skulle vara fastkilad under min fot. Folk runtomkring hojtade och pekade men lät sina barn bada vidare intill så jag antar att den inte var giftig. Jag önskar att jag fotat den men jag hade fullt upp med att plocka ner hjärtat ur halsgropen. Jag har försökt att Googla mig fram till var det var för orm men hittar ingen med dem färgerna som håller till i havet. Den liknade denna, var cirka 40 cm lång och kanske 5 cm i diameter. Jag hoppas att vi inte ses igen.
