Northeim, Tyskland

Söndagen den 1 september 2024, 29c och sol
 
Idag har varit en trasslig dag. Det började med att jag glömde ta av stora låskedjan på motorcykeln och lyckades rulla några centimeter innan jag hörde skramlet. Tyget runt kedjan fastnade i motorcykelns kedja och jag stod som ett fån och funderade hur jag skulle göra tills jag kom på att jag ju kunde backa samma antal centimeter för att få loss kedjan igen. Sen tappade jag nästan motorcykeln på vägen upp för rampen. Andra gången nu. Det var säkert bara för att det stod en hög med folk som tittade. Det är viktigt att blicka framåt och se till att framhjulet står rakt när cykeln ska över tröskeln mellan rampen och husvagnsgolvet, vilket jag missade imorse. Uppenbarligen. Som tur var tappade jag den mot bakdörren som stod öppen så den tog emot en del av vikten och jag kunde räta upp och rulla in utan materiella skador. När den började tippa hörde jag ett "oooooo" av den nyfikna publiken, ungefär som på cirkus när någon missar trapetsen trettio meter upp i luften och publiken förväntar sig ett fall med blod och stänk. Ingen skada skedd denna gång men nerverna fick sig en törn.
 
Vi åkte 412 km på Autobahn, förbi Frankfurts flyplats och Kassel, innan Visky började att bli stressad och jag trött. Det fina med att köra motorväg i Tyskland på en söndag är att det inte är någon tungtrafik. Det jag glömde var att eftersom lastbilarna inte är på vägarna så vilar de på precis alla truck stops och det är stört omöjligt att få plats med en bil och husvagn för bensträckare och kisspauser. Både Visky och jag var farligt kissnödiga flera gånger innan vi fick plats någonstans. 
 
 
Jag tänkte att vi skulle fricampa ikväll så jag gick på Park4Nights rekommendation att stå på parkeringen till ett vackert slott. Det hade säkert varit en toppenidé om vi rest i en plåtis eller mindre husbil och om det inte hade varit tyskarnas lediga dag. Vägen upp var snäv, trång, brant med ett brant fall på min högra sida och det gick knappt att mötas. Jag ångrade mig redan efter några meter men det fanns ingenstans att vända. Väl uppe var parkeringen i en återvändsgränd och precis knökfull av söndagsgäster till slottet. Det var ett riktigt svettigt och stressigt bestyr att ta sig därifrån och det engagerade folk som fick hjälpa mig att vända genom att flytta bilar. Inte ens ett hårstrå hade fått plats mellan husvagnen och en del parkerade bilar. Jag kände mig som en idiot, var tacksam för hjälpen och darrade som ett asklöv på vägen ner från det hemska stället.
 
Vi åkte en timme till på Autobahn och stannade på en fin liten camping. Platsen vi tilldelades låg i en liten backe och jag behövde sänka stödhjulet helt för att få husvagnen i våg. Jag hade stoppat in Visky i husvagnen så att han kunde sträcka på sig, tugga på sin belöning och vila lite så som vi gjort alla andra dagar. När jag sänkte stödhjulet klonkade draget ner på tegelstenar jag lagt under, Visky blev rädd, stormade rakt igenom myggnätet i dörren och sprang till skogs. Jag hittade honom direkt, kurandes och skakandes i en buske. Han var inte glad av att behöva gå in i husvagnen igen. 
 
Så nu blir vi kvar här ett par dagar. Det var för mycket som gick fel idag för att det ska kännas bra att pressa på och skynda hem. Vi ska ta det lugnt, ta sköna promenader, bygga upp Viskys förtroende för husvagnen igen och bara andas. Sen kör vi igen.
 
 

Kirkel, Tyskland

Lördagen den 31 augusti 2024, 29c och sol
 
Idag hann vi med 530 km på betalvägar med pauser varannan timme. Det är en otroligt tråkig körning jämfört med att åka småvägar men den här svängen har jag inte ro att turista utan känner mest för att komma hem. Jag har därför valt den snabbaste vägen. Vi korsade gränsen mellan Frankrike och Tyskland vid Saarbrücken och campar i en by strax norr om det. Att få plats med mitt ekipage var en utmaning på denna lilla, trånga platsen, men det gick tack vare att det fanns ratt i bilen :-).
 
 
Visky var duktig idag också men började att bli stressad mot slutet. Väl på plats gick vi en promenad för att sträcka på benen och för att utforska närområdet. Kirkel verkar vara ett mysigt ställe med badplats, småbutiker och ett slott. En annan gång kanske vi stannar ett par dagar.
 
Campingen har en Hundedusche... Den kanske vi testar imorgon för att kyla ner pälsbollen inför söndagens långkörning.
 
 
Detta är en stor camping som jag normalt inte tycker är så kul med öldrickande gubbar, gråtande ungar, skrikande föräldrar, skällande hundar, varierande musik från alla förtält men det finns en egen krog vilket uppskattades efter en hel dag i bilen. Jag tog inte burgaren, jag tog en Schnitzel prydd med Camembertskivor och eftersom jag ändå inte räknade kalorier beställde jag en Irish coffee på maten. Bartendern bjöd på den. Skulle tagit flera. 
 
 
Nu blir det till att stoppa in öronproppar och se till att sova lite inför en till långkörning imorgon. Jag hade hoppats på att hinna fram till Puttgarden men det rör sig om 834 km och är inte troligt att varken Visky eller jag mäktar med det. Vi får se.

Dompierre-sur-Besbre, Frankrike, Hemåt!

Fredagen den 30 augusti 2024, 31c, strålande sol
 
Idag blev det 410 km på lättkörda betalvägar med siktet inställt mot Saarbrücken i Tyskland. Vi kom halvvägs ungefär. Visky var väldigt nöjd i bilen idag, blundade till och med lite när han inte höll på att slakta en ny boll som han fick igår. Det blir till att lufta markisen hemma sen eftersom jag fick hjälp att rulla ihop den i regnet igår kväll. Jag rår inte över den själv riktigt - den kallas för en påsmarkis och har ingen mekanik eller vev som vanliga markiser har som man manövrerar från marken. Man får rulla ihop den för hand och stoppa in den i en påse med dragkedja högst upp på husvagnsväggen. Jag varken når eller orkar hålla 3 m markis i luften. Jag valde en sådan för den förhållandevis lätta viktens skull. Med motorcykeln som last finns inte mycket utrymme för annan tyngre utrustning.
 
Det blev ett snabbt möte hos mäklaren i Aubeterre-sur-Dronne på vägen för att få till formuleringen i köpeavtalet av vad säljaren åtagit sig att renovera. Jag tror att vi är på banan igen. Banken har fått alla översatta papper och väntar nu på köpeavtalet.
 
Jag passade på att ta en sista frukost på torget. Lia påminde mig att njuta eftersom det snart blir yoghurt och pulverkaffe till vardags igen.
 
 
Igår kväll åt Anna W och jag en fantastisk avskedsmiddag Au Cochon Prieur (hos den bedjande grisen) som specialiserar sig på märkliga djurdelar och lokala råvaror. Jag åt une tête de veau (kalvhuvud) men det fanns också ankhals, kalvbräss, m.m. Anna som är vegetarian tog fisk. Jag lurade nästan på att blir vegetarian när jag läste menyn men maten var fantastiskt god. Ingen minns en fegis så det var bara att prova delikatesserna.
 
 
 
 
Ikväll bor vi på en tvåstjärnig camping som har både toapapper OCH toaringar! Jag stannade till på två tips från Park4Nightappen på fricampingplatser men platserna var endast för husbilar... Det är inte så bara att resa med husvagn men med lite planering för det långa ekipaget och några extra meter för i- och urlastning av motorcykeln fungerar det kanon. Jag har kommit underfund med att om jag tar bort toadörren så kan jag komma åt allt i husvagnen trots att motorcykeln är lastad. Duschdraperiet kan vara toadörren istället och Visky får blunda helt enkelt. Det blir någonting att kika på när vi kommer hem.