Onsdagen den 25 oktober 2023
För 27 timmar sen vaknade min nattgäst Eddie och jag på Torggatan i Tierp kl 05.45. Lia och Eddie vinkade av mig på Arlanda och med en tår på kinden och en känsla av "men vad syssar jag med nu igen" som ofta kommer över mig nuförtiden, checkade jag in på dem tre flygen till Puerto Vallarta i Mexiko.
Jag hade bestämt mig för att inte stressa över att mellanlandningen i Amsterdam endast var 45 minuter. Jag övertalade mig själv att om jag missar nästa flyg så får jag kanske tillfälle att se lite av Amsterdam. Jag hade i alla fall inte med stackars Visky i bagaget denna gång.
Flyget mellan Arlanda och Schipol gled lugnt genom en klarblå himmel ovanför en drömmig, tät matta av moln. När vi började nedstigningen till Schipol hörde man den holländske piloten skräna "cabin crew, take your sheets" och det var som att dyka ner i ett avkopplande skumbad. Förutom att jag lyckats stressa upp mig ändå över transfern, öronen smällde och ungen bredvid hade myror i brallan och prickade mitt vänstra smalben med karatesparkar som nu pryder benet med blå/lila, färgglada inslag. Men tack vare en stol långt fram i planet, att planet lyfte från Arlanda i tid, att Aero Mexico skickade ett sms för att låta mig ta snabbkön genom passkontrollen och för att jag sprang som en idiot genom terminalen hann jag med nästa flyg till Mexico City med 15 minuters marginal till och med.
Efter 14 timmar i luften, bortdomnade kroppsdelar som myrorna sedan koloniserade sig i och väl framme vid flyplatsen i Mexico City stod jag och tittade på avgångstavlan för att hitta gaten till nästa flyg till Puerto Vallarta. En kostymklädd man såg sitt byte i denna förvirrade blekfis med blå/lila ben som uppenbarligen inte hade koll. Jag skulle visst byta terminal. Han tog mina väskor och sa "come this way". Jag tänkte att han skulle visa mig till en transferbuss eller liknande men han vinkade fram en skruttig personbil, föraren lyfte in mina väskor i bagaget medan kostymen hoppade in bakom ratten. Jag tänkte att det går väl till så här i Mexiko men när vi kom till Terminal 2 några minuter senare visade han summan 900 pesos (550kr) i sin iPhone. Jag sa att jag bara hade 300 pesos eftersom jag inte hunnit växla pengar ännu. Han gormade men accepterade. Såklart. Lurad blev jag ändå men bara med ca 190kr.
Att komma från den terminalen jag landade på i Puerto Vallarta till nästa terminal där bagaget skulle hämtas gick med en gratis transferbuss i alla fall. Jag hade packat datorn, lite kläder och annat i handbaggaget ifall min incheckade resväska inte hade samma tur som jag med transfern i Amsterdam men både väskan och jag kom fram som vi skulle. Värmen slog mot kroppen när man gick ut från terminalen till bussen. Kl 22.10 var det 26 grader ute.
Sen var det dags att förhandla sig till en taxi för att åka dem ca 25 minuterna till Bucerias, där uncle Alan har sin lägenhet som jag får bo i nu dem närmaste fem veckorna. Jag tror att jag fick till ett hyggligt pris på ca 300kr. Fram kom jag i alla fall runt midnatt.
Här är utsikten från balkongen. Jag längtar till morgondagen, att få utforska närområdet och se vart jag hamnat. Lägenheten är fin bortom alla förväntningar. 5 våningar upp och precis på stranden. Jag sitter i vardagsrummet med balkongdörrarna öppna kl 01.50 och acklimatiserar mig vid värmen innan jag ska försöka och sova lite.
