Fredagen den 3 november 2023, 32c och sol
Idag vaknade jag till den sorgliga nyheten att finaste Janne, en av pokergubbarna, somnat in efter en ganska lång tids sjukdom. Stackars Janne och stackars hans familj och vänner.
Idag var det om möjligt ännu lite varmare och fuktigare. Då passade jag på att åka på en 3-timmars guidad cykeltur med Bucerias Bike and Food Tour. Äventyret var värt varenda svettpärla. Det var jag, tre par från Edmonton och Seattle samt guiden Pepe.
Vi fick varsina elcyklar med tillhörande kort instruktion om hur vi skulle fara fram på kullerstenarna och korsa motorvägen utan att konfrontera den heta mexikanska trafiken. Turen var kanske inte mer än 10 km och vi stannade på tre olika serveringar
på andra sidan bron, bortom stranden, dit turisterna sällan hittar. Där åt vi fantastiska tacos/burritos/köttsoppa med "mild" sås på ställen som jag aldrig vågat äta på annars. Pepe kunde historien kring ursprunget av dem olika smakupplevelserna.
Ordet Burritos ursprung är från när kvinnorna lastade sina åsnor med rullade tortillas och vatten och gick ut till männen ute på fälten. När männen såg att kvinnorna var på gång ropade de "Burrito, burrito!" "Liten åsna, liten åsna!" Så döptes
rullade tortillas om till burritos.
Vi drack kaktus- och hibiskusjuicer samt cafe de Olla, ett kryddigt och sött kaffe som var som att dricka en bulle med kryddnejlikor i. Vi stannade även vid ett hål i väggen där man sålde mexikanska hemgjorda, sockersnåla glasspinnar. Alla ställen var
möblerade med plastbord/stolar och solskyddet var uppspänd pressenning som sett bättre dagar. Tallrikarna var av plats med en smörgåspåse över - lättdiskat och bra när det såg ut att finnas sparsamt med tillgång till vatten på somliga ställen.
Pepe pratade bra engelska och berättade lite historia om Bucerias, att ordet betyder "dykare" och att man numera endast får fiska
ostron dem månaderna som inte har R i sig. Han berättade att bokstaven R i skylten på stan blåste bort i orkanen som var för några veckor sen.
Han visade ett träd och berättade att det i folkmun kallas "Gringoträdet" eftersom barken är vit, sedan röd, sedan fäller den allting. :-) Jag fotade dåligt men fick med ännu en färgglad fasad som sprängde ögonen nästan.
Väl hemma var det bara att duscha av sig klibbigheten, ta på sig torra kläder och sätta sig på balkongen medan solen inte hittat runt.
