Onsdaden den 22 mars 2023, 27c och sol
Livet är väldigt föränderligt när man lever så här och det är det jag njuter av som mest, eller försöker njuta av som mest. Det är ibland med skräckblandad förtjusning eftersom det kan kännas lite rastlöst att inte ha en aning om hur nästa vecka kommer att se ut men det är spännande och ger en enorm känsla av frihet. Planen har varit att lämna Almayate runt slutet på mars för att sakta rulla hemåt under ett par månaders tid. Planen håller, men nu sällskapar jag med Jimmy till Kroatien innan jag rullar hemåt i slutet på maj. I måndags den 20 mars lämnade vi Almayate Camping för säsongen efter allt pyssel med att packa, se över husbilen avseende olja, mm, ta farväl av alla, handla kylskåpen fulla och tanka där vi tagit reda på att de var som billigast för stunden - ca EUR 1,40/L. Och där började den cirka 2.800km resan till Grebaštica.
Första stoppet var efter ca 321km i Lorca, ett märkligt ställe som varit känt för sin ylle- och läderindustri samt sin kemiska industri med tillverkning av bland annat sprängämnen. Det låter väl som ett attraktivt ställe att övernatta på. Park4Night tipsade om denna plats - se den gröna husbilen.
Vi tänkte "Kanon! en plats vid floden, nära stan" men i verkligheten såg det ut så här:
Floden kontaminerades av tungmetaller för många år sen och man har planterat särskilda växter som absorberar metallerna. Växterna skördas och flisas på cementfabriken i stan för att blandas ner i ny cement. Nya växter planteras sedan. Ställplatsen låg på en f.d tågpendlarparkering omringad av en nedlagd station och ödemark. Det kändes verkligen som om man kasserat denna del av staden efter kontamineringen och tyckte att det var en lämplig plats att erbjuda turister. Vi var glada för det i och för sig, att ha en plats att vila på en natt. Ca 23.00 vaknade vi av trummor, trumpeter och tromboner och vindögda gick ut för att se vad som skedde. Det var ca 100 personer som gick sakta, en del bar på det vi sedan förstod var ett kors, andra spelade intrument. Det lät som tunggunget som man sett på begravingsvandringar i New Orleans. Väldigt märkligt mitt i natten. Vi fick reda på att man tränade inför denna tradition som spelas upp under påsken.
Vi körde vidare igår men kom inte längre än till Murcia, ca 70km. Där tittade vi inte på Ikea för att köpa ett förvaringsskåp att ersätta hunburar som jag har i min husbil som skramlar och ser skramliga ut. Vi hade räknat med en timme där men det drog ut på tiden med lunch, osv så vi stannade på parkeringen tillsammans med ca 50 andra bilar. Jag passade på att jobba och vi satsar på att komma längre idag.
