Dag 182 - 183 Grebaštica, Kroatien sista inlägget

Söndag - måndag 10 -11 april 2022, 18C och sol
 
Jugons starka vindar har blåst vidare och vi njuter av den vackra blåa himlen igen. Det är fortsatt svalt på nätterna, ca 4-6C men på dagarna är det en varm och skön vårluft när man finner en plats i lä. 
 
Vi tog en promenad runt viken till Šparadići på fina stigar som hundarna fick älga runt på ostörda. Omgivningarna var... ja, vad ska man säga... 
 
Jugo's strong winds have moved on and we have been enjoying the beautiful blue sky again. It is still cool at night, about 4-6C but during the day we have enoyed the pleasant spring air.
 
We took a walk around the bay to Šparadići on beautiful paths that the dogs horsed around on undisturbed. The surroundings were ... well, I say no more ...
 
 
 
Vid Jimmys båtplats har det samlats musslor som säkert kommer att hamna på tallriken framöver. Jag fick lära mig att man endast plockar musslor som sitter på snöret. Det finns så mycket att se och lära sig att det är ett under att jag överlevt hittills. 
 
Mussels have collected at Jimmy's mooring that will very likely end up on a plate in the future. I learned that you only harvest mussels stuck on the string. There is so much to see and so much to learn, it's a miracle that I have survived so far.
 
 
Visky fick prova på att åka Goldwingen inför många mysiga turer med Jimmy medan jag är i Sverige 13/4 - 18/5. Visky är så lättsam och ställer upp på allt bara han får vara med.
 
Visky has been kitted up to ride the Goldwing to be able to accompany Jimmy on rides while I am in Sweden 13 April - 18 May. Visky is such an easy going boy and is happy to do anything as long as he is included. 
 
 
Det här är sista inlägget i bloggen för denna gång. Jag tar upp tråden igen till vintern 2022 när nya, spännande destinationer planeras. Det har varit 183 dagar fyllda av livshändelser och minnen som jag aldrig kommer att glömma och denna blogg har varigt ett roligt sätt att dokumentera resan. Det har varit hela 560 besökare under tiden och det har varit roligt att ha med er!
 
Nu närmast ska det tas ett PCR-test på sjukhuset i Šibenik inför resan imorgon. Jag mellanlandar i Frankfurt och tyskarna har krav på tredje sprutan eller ett PCR test även för passagerare som endast mellanlandar. Jag har inte kunnat ta tredje Covidsprutan eftersom spanjorerna endast vaccinerade folkbokförda. Det blir full fart under påsken med både roliga och jobbiga aktiviteter och förhoppningsvis ska jag träffa Baileys nya familj. 
 
Tack för att ni följt mig och på återhörande!
 
This is the last post on this blog for now. I will start over this winter when new, exciting destinations are planned. These 183 days have been a life changing journey filled with memories that I will never forget. This blog has been a fun way to document the journey. There has been a total of 560 readers and it has been lovely to know you were with me on the journey.
 
Today a PCR test will be taken at the hospital in Šibenik for the flight tomorrow. I stop over in Frankfurt and the Germans require the third vaccine or a PCR test even for passengers only in transit. I have not been able to take the third Covid shot because the Spaniards only vaccinated their own. Easter i going to be busy with both fun and trying activities and hopefully I will meet Bailey's new family.
 
Thank you for being part of this and I hope to see you again later this year!
 
 
 

Dag 180 - 181 Grebaštica, Kroatien

Fredag - lördag 8 - 9 april 2022, 14C och sol/regn/blåsigt
 
Nu har Covidrestriktionerna hävts här i Kroatien! Inga masker på offentliga platser längre och resenärer från andra EU länder/Schengen behöver inte visa Covidpasset. Det har dock registrerats 903 nya fall de senaste 24 timmarna.
 
Vi har blivit mörbultade av starka vindar från sydöst de senaste dagarna med ösregn som grädde på moset. Blåsten kallas Jugon - den vresige kungen och han är verkligen inte en glad kille just nu. Finns inte mycket annat att göra än att surra fast allt som sitter löst ute och vaggas till sömns i husbilen som gungar av blåstens krafter som om vi vore till sjöss.
 
The Covid restrictions have been lifted in Croatia now. No more masks in public areas and passengers coming directly from the EU/Schengen area are allowed entry into Croatia without the need to present a Covid certificate. They have however recorded 903 new cases of Covid the past 24 hours.
 
We have been beaten about by strong winds from the southeast the past few days days with torrential rain as icing on the cake. The wind is called Jugo - the grumpy king and is not a happy camper right now. We've just tied down anything that might take off outside and have been rocked to sleep in our camper, swayed by the forces of the wind as if we were at sea.
 
 
Jag har suttit och läst igenom svar på annonsen på lille Bailey med förhoppning om att hitta ett nytt hem till honom. Jag har fått alla möjliga svar, en del tokiga, men jag hoppas på att träffa några familjer under de 5 veckorna som jag är hemma.
 
I have been reading through responses to the ad about little Bailey and hope to find a new home for him. I have received all sorts of answers, some crazy, but I hope to meet some families during the 5 weeks I am at home.
 
 
Hundarna måste ju röra på sig trots vädret och vi har passat på att ta mysiga promenader när det varit uppehåll i Jugons vredesutbrott. Promenaderna från camping utmed kusten är fantastiska. Det är väldigt lugnt och lite öde runtomkring men om dryga månaden kommer det att vara fullt ös här när sommargästerna kommer. 
 
The dogs need their exercise despite the weather and we have taken the opportunity to take lovely walks when there has been a break in Jugon's temper tantrums. The walks from our camp along the coast are fantastic. It is very quiet and a bit deserted in town at the moment, but in just over a month it will be bustling when the summer guests arrive.
 
 
 
Camp Tony som vi bor på ligger idylliskt till nära "centrum" på tomten hos en kroatisk familj. Här finns ca 8 platser för husbilar och husvagnar. Familjen är ganska trevlig på ett reserverat sätt men bjuder på ett glas hembränt valnötslikör när man måste försöka att kommunicera någonting med dem. De låter gästerna sköta sitt - hittills bara Jimmy och jag. Jag står på framsidan med Jimmy men kommer att parkera på baksidan av huset de 5 veckorna som jag är hemma i Sverige. Sen får vi se vart jag hamnar någonstans. 
 
Our Camp Tony is idyllically located near the "town" in the garden of a Croatian family. There are about 8 plots for campers and caravans. The family is pleasant in an aloof way but does offer a glass of home made walnut liqueur when you need to try to communicate something with them. They just let the guests - so far only Jimmy and me - get on with their business. I am in the front garden with Jimmy but will park up at the back of the house during the 5 weeks I am back in Sweden. Then we'll see where I end up.
 
 
Häromdagen rullade det en bil förbi i låg fart med ett förinspelat meddelande som ekade över hela byn. Jag tänkte att det var politiskt propaganda men det visade sig vara skrothandlaren som sökte fynd att hämta. Det kommer även en bil som ställer sig och tutar - det är bagaren som säljer nybakat bröd och som även tar beställningar för öl, gas, vad som helst egentligen. 
 
The other day a car cruised by with a pre-recorded message that echoed through the village. I thought it was political propaganda but it turned out to be the scrap dealer who was looking for treasures to pick up. There is also a car that stops and honks - that's the baker man who sells freshly baked bread but also takes orders for beer, gas, anything really.
 
 
 


Dag 177 - 179 Grebaštica, Kroatien

Tisdag - torsdag 5 - 7 april 2022, 16C och sol/regn
 
Vårvädret här är lika temperamentfullt som våren hemma i Sverige, minus snön. På en kvart kan man få uppleva stekhet sol, blåst och hällregn. Man vet inte hur man ska klä sig och vad man än har på sig får man skala av och på lagren vartefter. Och det är inte bara klimakteriets vallningar som avgör, jag lovar. Varken vädret eller klimakteriet har hindrat oss från att komma ut på lite äventyr dagligen, hittills platser som Jimmy besökt tidigare som han vill dela med sig av.
 
Vi cyklade "hemifrån" på en grusväg till en by uppe i molnen som heter Svirčić, uttalas Svirtchitch (Prosit!). Det är lite av en utmaning att lära sig grunderna i detta sydvästslaviska språk eftersom det knappt innehåller någonting igenkännbart från franska/tyska/engelska. Orden ser ut som om man hade lite dåligt med vokaler, för mycket Rakija (sprit), slängt ihop en massa konsonanter och lagt till lite 'ski, 'tch, 'ts och 'zj här och var.
 
På cykelturen såg vi denna källvattenkran som man kan tro var en samlingspunkt för byborna en gång i tiden.
 
Spring here is as temperamental as spring in Sweden, minus the snow. In a quarter of an hour you can get hit by the roasting sun, wind and heavy rain. You always have the wrong clothes on and whatever you are wearing, you have to peel the layers on and off regularly. And it's not just my menopausal hot flashes talking, I swear. Neither the weather nor menopause have prevented us from going on lovely trips every day, so far places that Jimmy has visited before that he's sharing.
 
We cycled "from home" on a gravel road to a village up in the clouds called Svirčić, pronounced Svirtchitch (Bless you!). It's going to be a bit of a challenge learning the basics of this Southwest Slavic language since it barely contains anything recognizable from French/German/English. The words look like they had vowels missing in their bag of letters, too much Rakija (alcohol), threw in a lot of consonants and added a little 'ski,' tch, 'ts and' zj here and there.
 
On the bike ride we saw this spring water waterfall which I should think was a gathering place for the villagers once upon a time.
 
 
På tal om byborna - de bor numera nere i Grebašticabyn och byn Svirčić, som döptes efter släkten som bodde där, står nu öde och förfallet. Men det andas fortfarande historia på ett sorgligt sätt.
 
Speaking of the villagers - they now live down in Grebaštica village and Svirčić, named after the family who lived there, is now deserted and in ruins. It does still ooze history in a sad way.
 
 
 
En eftermiddag när solen bestämde sig för att närvara någon timme åkte vi med Goldwingen utmed kusten och fick se bland annat Krapanj, ca 300 m från fastlandet. Krapanj är den lägsta ön i Adriatiska havet, endast 1,25 m över havsnivån. Den hotas med översvämning vartefter vattennivån ökar, precis som Venedig.
 
One afternoon when the sun decided to stay with us for an hour or so, we took the Goldwing along the coast and got to see, among other things, Krapanj, about 300 m from the mainland. Krapanj is the lowest island in the Adriatic Sea, only 1.25 m above sea level. It is threatened by floods as water levels rise, much like Venice.
 
(Lånad bild)