Fredagen den 20 oktober 2023, mulet och 3c
5 månader har gått sedan Visky och jag rullade in hemma i Norra Sjukarby efter ca 14 dagar på vägarna från Kroatien. Det är inte klokt vad tiden går. Jag har just kommit hem från bäste Ola i Östervåla som luckrat upp allt som suttit fast och smärtat från
nacken ner till bäckenet orskad av en sommar som varit en häxkittel full av skratt, glädje, sorg, frustration, flytt och allt som hör livet till i allmänhet.
Häromdagen snöade det och jag blev påmind om varför jag dem senaste två åren givit mig av till värmen så här års.
Resandet denna vinter blir ett annorlunda upplägg. Den 25 oktober flyger jag till Amsterdam, vidare till Mexico City och inrikes till Puerto Vallarta på västkusten. Där ska jag vara några veckor själv i morbror Alans lägenhet, sedan håller han mig sällskap
en vecka tills jag flyger upp till Nanaimo på Vancouver Island för att hälsa på min mor och far. Visky och det nya tillskottet Singleton "Sigge" är utlånade till vänner som turligt nog kunde passa dem en längre tid.
Jag kommer hem lagom till jul för att vara med tjejerna och deras familjer samt hämta hem mina pälsklingar.
En stor höjdpunkt i slutet på september var barnbarn nr 3 som kom till världen. Lilla Ivy.
Jag blir så rörd av att hålla mina barns barn i famnen och titta på dem så som jag gjorde med Anna och Lia för 27 respektive 29 år sedan. Det är så roligt att följa med i barnbarnens utveckling och jag förundras av Eddies (4 år)
funderingar och kommentarer. Det är verkligen fantastiskt.
Min fina trötjänare Adria Coral från 2017 bytte jag dumt nog in mot en Pilote från 2022 i midsomras. Det var en dyr, lång, tråkig och irriterande historia. Jag såg knappt till den husbilen på hela sommaren eftersom den stod på olika verkstäder
med elfel. Jag "lyckades" byta in den mot en Adria Matrix, också från 2022 som verkar fungera som den ska och som nu står vinterförvarad tills jag kommer hem i december. Under tiden som ingen fick någon klarhet i Piloten började jag
få panik av tanken att bo i min gamla, oisolerade Adria som jag fått till låns över vintern.
Jag är inte den som sitter på händerna för att vänta på att lösningar ska falla i knät på mig så jag började att titta efter alternativa boenden som inte innebar uppsägning av min hyresgäst i huset eller trängsel, fukt och kyla i husbilen.
Sagt och gjort, jag flyttade in i en charmig liten 1:a i centrala Tierp den 9 oktober. Nej, jag är inte spontan, inte ett dugg. Här har jag tänkt bo när jag inte är på andra sidan Atlanten eller på vägarna med nya Adrian. Att bo i
en 1:a i stan var otänkbart för bara några månader sen men jag stormtrivs och lägenheten med sina 40 kvm känns gigantisk jämfört med ytan i husbilen.
Det hanns med några resor i somras i alla fall trots husbilsstrul. I juli åkte Anna, Felix och jag till Norge, en hissnande vacker resa som gick förbi Lillehammer till Geiranger, vidare ner till Bergen, Oslo och hem igen.
På bucket listen är nu ett återbesök till Norge med motorcykeln. Jag tror att vägarna är mer njutbara på två hjul istället för att kånka runt på en husbil.
Lia, Eddie och jag campade vid Berkingebadet en natt och hade tur med vädret. Här lärde jag mig att inte bjuda en treåring på bananpannkakor med blåbär om man är rädd om klädseln i bilen.
Jag hann också med en resa ner till Falkenberg för att hälsa på vänner från camping Almayate i Torre del Mar, Spanien. Otroligt roligt att ses på hemmaplan och vi passade på att njuta av surströmming när vi ändå höll
på.
Så nu ska det planeras, packas och förberedas inför långresan sittandes i olika flygstolar. Livet är gott!