Lördagen den 28 januari 2023, 16c och sol
Idag ser ut att bli första dagen på länge utan den kalla nordvästliga vinden som solen inte riktigt orkat värma igenom. Jag ska inte klaga - det har varit klarblå himmel hela tiden men nog har man behövt ha jacka och mössa på sig på morgonen och på kvällen. När jag jobbat inne i husbilen har jag haft raggsockorna på som en rar, blind campinggranne från Värmland stickat till mig i julklapp. Jimmy fick också ett par. Otroligt gulligt.
Igår pratade jag i 1,5 timmar med journalisten från redaktionen på tidningen Husbilhusvagn och den stackarn har nu 8 sidor med anteckningar att jobba igenom. Vi får se om det blir en artikel om heltidslivet på resande fot i en husbil. Om det blir av hoppas jag att det fungerar som inspiration för andra på rätt plats i livet som inte vågat ta steget ännu.
Campinköket har gått från modell 1.1 till 1.2 och möblerats med ett jättesmidigt skåp. Det är en av mina favoritsaker med att campa - att höra liv och rörelse runtomkring, sorlet av röster på folk som förbereder sig för dagen, lagar mat, firar varandra och njuter av livet i allmänhet. Nu skramlas det och njuts även i mitt utekök.
Jag är mycket piggare nu efter fästingen och har börjat på en 30-dagars yogautmaning som en god vän rekommenderade. Jag har inte tagit mig tid till att prioritera det tidigare men nu tar jag 20 minuter om dagen i ett hörn av campingen och kopplar av totalt. Det är en otroligt skön stund varje dag i lä, i värmen. Igår unnade jag mig en pedikur och helkroppsmassage och kände mig som drottningen av Saba.
Det finns en sida av Spanien som får en att komma ihåg att livet inte bara är sol, värme och stränder. Det finns alldeles för många kåkstäder som lyser misär och ger mig ännu en anledning till att vara tacksam för att jag föddes i rätt familj, i rätt världsdel och med rätt förutsättningar för att kunna leva så här nu.
