Auzeville-Tolosane 2021-10-29, 22C och sol/moln
Idag har jag fått smaka på den otroliga gästfriheten hos familjerna här med bland annat lunchen som Christel kom med på sin lunchrast. "Det pâtes avec des boulettes de viande". Låter inte det nästan ännu godare än det ser ut? Till efterrätt hade Christels mamma lagat kalla "clafoutis", en slags pannkakssmet som man häller över körsbär och skjutsar in i ugnen. De fick inte vara i fred tillräckligt länge för att fastna på bild.
Christels kusin Caroline fick med oss på en promenad på åkrarna på höjden bakom huset och Visky har varit igång precis hela dagen med fina Bonnie. När Christel kom på lunchen hade även hon med sig sin hund och när mamman kom med sina tre småhundar var lyckan fullbordad, hälsar Visky.
Annars har det varit en jobbardag idag. Jag är alldeles salig över att kunna jobba och resa på det här viset. Uppkopplingen har varit bra hela tiden och jag har hittat ett bekvämt system för att plocka fram "kontoret" samt städa undan det igen.
På eftermiddagen gick Visky och jag en annan runda runt byn och jag passade på att fota ett par av de husen som vi bodde i. Jag såg grannpojken Guillaume (nu ca 55 år) utanför huset. Han kände igen mig direkt, även vid namn.
Jag mindes en händelse vid garageuppfarten vid detta hus. Det var två grannpojkar som var hos oss och lekte en del och en dag fick vi den briljanta idén att vi kunde försöka att kissa i det lilla hålet som garagedörrarna reglades i. Så Bertrand #1 gjorde det och lyckades galant följd av Bertrand #2 som också visste vad han gjorde. När det var min tur insåg jag att leken inte var så väl genomtänkt. Men jag skulle inte vara sämre så jag lyfte på klänningen, hukade över hålet, och ... då kom mamma Shirley in genom tvättstugedörren. Pojkarna drog som en avlöning och där satt jag som ett fån och hade ingen riktigt vettig förklaring till situationen. Det var också i det här huset som min halvbror Paddy kom hem med en vit and av något slag som han vunnit på ett tivoli. Först fick anden en resa fastsurrad i bak på Paddys moppe, sen döptes den till Donald Duck och fick bo i en liten hage på tomten eftersom jag absolut skulle ha den kvar. Den försvann i alla fall och det är än idag oklart vart le foie gras som vi sedan åt kom ifrån. Det var i det här huset som Shirley och jag bakade kakor till tomten som skulle komma ner genom skorsstenen natten till juldagen. Han måste ha blivit väldigt nöjd med kakorna eftersom han lämnade en fin röd dockvagn till mig som katten Kattja fick åka omkring i utklädd som docka.
Det andra huset jag gick till var det som mina föräldrar lät bygga när planen fortfarande var att vi skulle bo kvar i Frankrike. I det här huset minns jag att vi satt runt den lilla TV:n i köket och såg på Benny Hill på söndagar. Jag minns att Christel och jag lekte Barbie i brevlådan som påminde om ett litet hus och att katten Kattja alltid följde med en bit till skolan och likaså väntade på mig vid tomtgränsen efter skolan. En jul fick Christel en grönmetallik flickcykel med delad ram, växlar och handbroms medan jag åkte omkring på en röd cykel utan växlar och med fotbroms. Av någon anledning tyckte jag att den var ultrapinsam.
Åter hemma hos Caroline gick jag runt på den fantastiska tomten och fotade lite. Det är så roligt att vara tillbaka, jag blir alldeles rörd. Det var så många minnen som forsade tillbaka idag när jag promenerade. Namn på brevlådor, vissa korsningar, träd som jag mindes var små som nu var täta och skyhöga. Samtidigt som det är härligt att minnas så är det sorgligt att det gått hela 38 år sedan vi flyttade och så mycket har hänt med byn och dess invånare medan i mitt huvud är allting som det var den dagen vi åkte.
