Cordes-sur-Ciel 2021-10-30, lördag, 22C mulet, regn på kvällen
Christel fick ledigt från jobbet så vi bestämde att vi skulle åka husbil tillsammans några dagar. Det är rörande att efter alla dessa år fortfarande vara på samma våglängd och kunna ha högt i tak när man pratar. Som tur är är hon tålmodig när jag hackar mig fram på en elvaårings svenengelskfranska. Ibland blir det svenska med franskt uttal och man kan inte göra annat än garva. Men franskan kommer tillbaka lite mer för varje dag som går.
Innan vi lämnade Toulouseområdet svängde vi förbi Ramonville för att försöka att hitta ännu ett av husen vi bodde i mitten av 70'talet. Jag var väldigt liten när vi bodde här och minns inte insidan av huset men jag kände igen det utifrån på grund av p-platsen lite längre ner på gatan som familjens Citroënpadda stod på.
Sen for vi iväg de ca 9 milen till medeltida staden Cordes-sur-Ciel i Tarn där ena vägen blev smalare än den andra. Sen plötsligt skymtade man denna otroliga plats från år 1222 högt uppe på ett berg.
Alla campingar var stängda för säsongen med appen Park4Night rekommenderade en ställplats med el och vatten nedanför staden. Det visade vara kanonplatser som kostade 7 EUR per dygn + 1 EUR för 3 timmar ström. Inga tåg, trafikerade vägar, flygplan, kottar eller annat som kan störa här!
Vi kopplade Visky och vandrade rakt uppåt i skyn till staden, flåsandes som om vi just sprungit en halvmara med en halv lunga. Vi belönade oss själva med lunch med usikt över vidderna nedanför och "une assiette du Ségala" med lite specialiteter såsom anka, kalvkött och getost från närområdet. Till efterrätt blev det en "Île flotante" d.v.s pocherad marräng som flyter i vaniljsås. Jag har nog dött och kommit till himlen.
Man skulle kunna fota ihjäl sig här. Det var gamla portar, vallar, skulpterade gotiska fasader och små charmiga gränder överallt. Trots att det var lågsäsong fanns ateljéer, museer, restauranger, caféer och souvenirbutiker öppna. Detta har alltid varit en plats för målare, författare, keramiker, skulptörer och juvelare att hitta konstnärlig inspiration på. Det var till och med så att en annan nästan köpte en basker och en vitlöksfläta för att sedan bänka ned sig och måla himlen blå.
