Tisdag - torsdag 5 - 7 april 2022, 16C och sol/regn
Vårvädret här är lika temperamentfullt som våren hemma i Sverige, minus snön. På en kvart kan man få uppleva stekhet sol, blåst och hällregn. Man vet inte hur man ska klä sig och vad man än har på sig får man skala av och på lagren vartefter. Och det är inte bara klimakteriets vallningar som avgör, jag lovar. Varken vädret eller klimakteriet har hindrat oss från att komma ut på lite äventyr dagligen, hittills platser som Jimmy besökt tidigare som han vill dela med sig av.
Vi cyklade "hemifrån" på en grusväg till en by uppe i molnen som heter Svirčić, uttalas Svirtchitch (Prosit!). Det är lite av en utmaning att lära sig grunderna i detta sydvästslaviska språk eftersom det knappt innehåller någonting igenkännbart från franska/tyska/engelska. Orden ser ut som om man hade lite dåligt med vokaler, för mycket Rakija (sprit), slängt ihop en massa konsonanter och lagt till lite 'ski, 'tch, 'ts och 'zj här och var.
På cykelturen såg vi denna källvattenkran som man kan tro var en samlingspunkt för byborna en gång i tiden.
Spring here is as temperamental as spring in Sweden, minus the snow. In a quarter of an hour you can get hit by the roasting sun, wind and heavy rain. You always have the wrong clothes on and whatever you are wearing, you have to peel the layers on and off regularly. And it's not just my menopausal hot flashes talking, I swear. Neither the weather nor menopause have prevented us from going on lovely trips every day, so far places that Jimmy has visited before that he's sharing.
We cycled "from home" on a gravel road to a village up in the clouds called Svirčić, pronounced Svirtchitch (Bless you!). It's going to be a bit of a challenge learning the basics of this Southwest Slavic language since it barely contains anything recognizable from French/German/English. The words look like they had vowels missing in their bag of letters, too much Rakija (alcohol), threw in a lot of consonants and added a little 'ski,' tch, 'ts and' zj here and there.
On the bike ride we saw this spring water waterfall which I should think was a gathering place for the villagers once upon a time.
På tal om byborna - de bor numera nere i Grebašticabyn och byn Svirčić, som döptes efter släkten som bodde där, står nu öde och förfallet. Men det andas fortfarande historia på ett sorgligt sätt.
Speaking of the villagers - they now live down in Grebaštica village and Svirčić, named after the family who lived there, is now deserted and in ruins. It does still ooze history in a sad way.
En eftermiddag när solen bestämde sig för att närvara någon timme åkte vi med Goldwingen utmed kusten och fick se bland annat Krapanj, ca 300 m från fastlandet. Krapanj är den lägsta ön i Adriatiska havet, endast 1,25 m över havsnivån. Den hotas med översvämning vartefter vattennivån ökar, precis som Venedig.
One afternoon when the sun decided to stay with us for an hour or so, we took the Goldwing along the coast and got to see, among other things, Krapanj, about 300 m from the mainland. Krapanj is the lowest island in the Adriatic Sea, only 1.25 m above sea level. It is threatened by floods as water levels rise, much like Venice.
(Lånad bild)