Måndagen den 5 augusti 2024, 31c och sol, sol, sol
Idag har varit en sån dag när jag suttit och grubblat på hur jag kan ha hunnit bli 52 år och hur det är sig att jag gjort dem valen jag gjort i vuxenlivet. I andras ögon kan tyckas att jag gjort många spontana, dåliga val men jag ser det inte så. Eller jo, jag hade kunnat tänkt till en extra sväng ibland. Men jag ser det som att vi alla kommer till vägskäl i livet och beroende på vad vi är för slags människor väljer vi antingen den säkra vägen där det är tryggt och där förändringarna är få eller så väljer vi den okända vägen som är full av överaskningar och där man lär både hoppa och ducka för att dansa med förändringarna. Visky har också legat och funderat på livets mening, ryckt och skällt i sömnen i den stekande hettan genom rutorna.
Flera gånger var jag farligt nära att avboka resan hit. När mitt sällskap hoppade av, när husvagnen inte blev riktigt klar med anpassningarna för motorcykelrampen, när miljömärkena inte kom i tid och när jag fick dåligt samvete av att utsätta Visky för en massa bilkörning. Men jag hade lovat att ställa upp som hus- och kattvakt. Familjen här räknade med mig för att åka på sin resa och jag behövde verkligen en riktig semester jag också. Så jag tog den osäkra vägen.
Än en gång är jag så glad att jag vågade ta den osäkra vägen på samma sätt som jag gjort så många gånger förut. Jag drog iväg, några dagar tidigare än planerat eftersom resfebern och ångesten över hur jag skulle klara av det hela med husvagn och motorcykel höll mig vaken på nätterna. Det var bara att sätta fart och låta ödet bestämma om det skulle fungera eller inte.
Idag var jag på visning av ett hus i Aubeterre. Ett litet, charmigt hus som jag snubblade över på en promenad i staden och som jag blivit förälskat i. Det hade jag aldrig räknat med när jag packade husvagnen i Ängskär för några veckor sedan. Planen var att detta skulle vara en testrunda inför resan ner till Spanien/Portugal i vinter och Kreta i vår.
Det tar mellan 3-5 månader att få till en husaffär i Frankrike och man får börja med att boka tid på banken för att få motsvarigheten till ett lånelöfte. Känns stort och omöjligt just nu men ingen minns en fegis. Vi får se vart det tar vägen och om det blir så att jag byter ut sol och turistiga stränder på Costa del Sol mot 10c på landsbygden i tryggheten av ett eget hem i Bordeauxtrakten i vinter. Det får tiden utvisa!
Idag hade jag mitt första Messengersamtal med Anna och Ivy. Ivy var skeptisk till hur mormor hamnat i telefonen först men log och vinkade till sist. Jag fick se alla hennes 4 tänder.
