Torsdagen den 22 december 2022, molnigt och 2C
Jag sitter i Adrian hemma på gården i Tierp och undrar hur dessa tre månader hemma i Sverige kan ha rusat förbi så fort.
Denna tid har varit allt utom enkel men den här tanten är antingen för dum för att fatta allvar eller så finns en överlevnadsinstinkt, reslystenhet och livsglädje någonstans djupt nedgrävd i själen som gör att hon studsar tillbaka gång på gång fast ännu starkare. Jag hatar när folk skriver i illeismer (om sig själva i tredje person) så nog med det. Wiki säger att i verkliga livet kan en illeism användas för att återge olika stilistiska lintentioner eller ofrivilliga omständigheter. Vi kör på det men det kommer inte att upprepas.
Så varför bor jag i min husbil utanför mitt eget hus mitt i vinter?
Det är inte enbart för att jag tappat förståndet utan för att min hyresgäst Mattias flyttat in i huset och kommer att bo kvar tillsvidare = länge, hoppas jag. Det blev ohållbart att ha huset stå tomt under resandets gång med dessa el- och räntehöjningar som drabbat oss alla.
Jag är kvar i Sverige till den 27 december, sen går färjan från Nynäshamn till Rostock. Sen ska det upplevas nya Europaäventyr. Liksom före jungfruresan oktober 2021 ser jag fram emot att åka med skräckblandad förtjusning men längtar åter till känslan av att känna att "jag kan" och pirrigheten av att vakna på nya ställen nästan varje dag. Det ska också bli roligt att träffa gamla och nya vänner.
Men först ska det firas jul i flera omgångar med tjejerna och deras familjer. Lia, Eddie och jag tjuvstartade häromdagen med lite glöggmys i husbilen. Denna bild togs precis innan glöggen hamnade över hela bordet och Eddie bröt ihop eftersom saffransbullen var för brun under. :-)
Det har varit mysigt att vara hemma när Eddies lillebror Alve kom till världen och att ägnat tid att leka med- och få ta del av Eddies genuina kramar. Han kanske kramar mig lite extra eftersom jag är så HIMLA gammal, vilket han påminner mig om varje gång vi ses.
