Det är nära nu! Det blir väldigt påtagligt när de sista fysiska kundmöten avslutas med "god jul och gott nytt år!" och när man hälsar familjen att "vi ses nästa år!" På söndag firar vi lilla julafton med Lia, Anna m respektive och lille
Eddie förstås.
Jag har några hjärnspöken dels kring ovanan att vara ensam men ser det ändå som en väldigt nyttig utmaning. En annan är det jag läst om vägpirater och oturen en del haft med svansande runt bilarna på nätterna, men jag känner mig trygg med
Visky och så småningom med Stefan när han kommer sen. Försöker tänka att jag ska vara försiktig och medveten om omgivningen utan att vara rädd. Hjärnhalvorna påminner varandra om det, gärna på nätterna 🙄.
Det känns bra ändå, allt är i fas. Efter tips från en bekant köpte vi en dosa som omvandlar 24v till 230v. Den är kopplad till bodelsbatteriet som drivs av solcellerna på taket på husbilen och finns till att koppla datorn, mm till
ifall det inte finns ström att koppla upp sig på någon dag. Imorgon åker vi till Gävle och fyller på gasoltuberna. Alla laddningsbara elprylar som tandborste, ficklampa, telefon, internetpuck, powerbank, verktyg, plattång (!?), mm är fullt laddade.
Visky ska få sin ettårsspruta samt en mot spanska sandloppan på måndag. Jag ska skriva ut Covidintyget samt hälsointyget som krävs i Frankrike. Bilens försäkring och våra reseförsäkringar är utökade. Ska också sammanställa allt som Stefan
ska ha med sig på flyget i december.
Och till sist: Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv 🌷