Måndagen den 27 mars 2023, 18c och sol
Körningen från Sète i Frankrike till nästa ställplats nära San Remo i Italien igår var en fröjd då all tungtrafik stod uppradad på alla truckstops och vi "småbilar" hade vägarna för oss själva. Jag var tvungen att fota av Garmintanten när hon visade alla
läckra ställen vi blåste förbi på väg till Italien.
Trots snart 1,5 år på resande fot får jag fortfarande gåshud av att passera och stanna på alla dessa häftiga ställen.
Tyvärr kunde vi inte stanna och fota alla flamingos (det fick jag Googla för att få till i pluralis) som höll till på landtungan mellan Étang de Thau och Medelhavet. Det var en häftlig syn och jag var tvungen att låna en bild från nätet för att
avspegla det vi såg från vägen.
Det är en vacker väg man kör på mellan Frankrike och Italien, utmed kusten och igenom dussintals tunnlar. Tyvärr är vägarna över broarna gropiga och kantiga och Visky är inte ett dugg road av duddunkandet i flera timmar. Han ligger och trycker på
fällen framför passagerarsätet och ser eländig ut. Men väl framme är belöningen nya, spännade ställen att lyfta benet mot och allt är förlåtet.
Vi övernattade i närheten av San Remo på en parkering i ett litet samhälle som bjöd på en mysig promenad till Peter Pan som serverade världens läckraste pizzor. Med ett leende.
Inatt står vi alldeles intill Gardasjön. Jimmy och Visky kom ut en sväng för att se sig om lite och jag har suttit och jobbat för att inte halka efter i dessa deklarationstider. Men utsikten från husbilen är inte
så skamlig och att få fisksoppa serverad på kvällen var inte skamlig heller.
Det som är skamligt är toaletterna här. Jag har inte sett sådana sedan jag gick i skolan i Toulouse under 70-talet. Älskar min Adriatoa plötsligt.
