Efter lite trädgårdsarbete i Sjukarby tog Visky och jag på oss hela MC-utstyrseln och rullade 70 km mot Öregrund. Dofterna och färgerna på landsbygden är så här års fantastiska. Det är vit och lila doftrik syren, knallgröna björkar, nysågat
timmer, nyklippta gräsmattor, varma hästar i sina hagar och bränd olja från gamla raggarbilar.
Vi stannade till i pittoreska Forsmarks bruk för en bensträckare. Det sägs att det är Sveriges mest välbevarade vallonbruk från 1570-talet. Jag hade gärna promenerat lite längre men MC-stövlarna är inte så lämpade till annat än att stödja
sig på fotpinnarna. Det var glest med folk på Wärdshuset trots morsdag.




Väl i Öregrund kändes det knepigt att hitta en bra parkering så vi rullade vidare och ställde oss i kön till färjan till Gräsö. Det fanns nog gott om parkering till en MC egentligen men med inte så många mil i kroppen sedan körkortet förra sommaren
känns det ibland krångligare att hitta en parkering till Rebeln än förr till hela husbilen.

Väl på Gräsö åkte vi omkring i dryga timmen och vände sedan tillbaka till färjan. Jag åker gärna tillbaka lite tidigare på dagen nästa gång för att utforska Gräsö lite mer. Vägarna var roliga att åka MC på och de kantades av söta sommarstugor och gärdesgårdar.
På väg hem stannade vi till vid järnbruket i Lövstabruk för en promenad i trädgården och runt herrgården. Där var det fruktansvärt med mygg så vi blev inte kvar så länge.

Det var en mysig dag som rundades av med en fika hemma hos Lia med familj. Folk är trevliga utmed vägarna. Motorcyklister hejar när man möts och Visky sittandes där bak får folk att le och vinka. Det blev drygt 140 km och de sista kilometrarna kändes
i en bortdomnad rumpa och stela händer.