Det var drygt fem månader sen jag skrev här och jisses så mycket som hänt sedan dess, förutom att jag blivit fem månader äldre 😉.
Det här med drömmen om redovisningsnomadlivet blev svårt i somras när den nya husbilen bara strulade. Det som kändes som en frihet blev till en dryg och kostsam historia. Det i kombination med att Visky var väldigt stressad av att åka husbil på slutet
gjorde att jag trodde att resandet var över.
Jag har pendlat mellan att inse att komma till ro här hemma skulle vara sunt, till att sprattla och tänka att NEJ, det finns så mycket mer att upptäcka och uppleva där ute innan jag kan komma till ro.
Huset i Sjukarby är sålt och dem nya ägarna tillträder den 1 juli. Husbilen är såld. Jag trivs bra i lägenheten i Tierp som jag köpte i höstas. Men inte klarar jag kommande somrar och vintrar 2 trappor upp i en etta på 42 kvm på heltid.
Visky och jag har legat i hårdträning hela vintern/våren för att övertyga honom att det är trevligt att åka bil. Idag hoppar han in i bilen själv, tar godis och blundar i sin korg på passagerarsidan på min Renault Mégane. Det är en väsentlig förbättring
mot att darra som ett asklöv, flämta och lägga sig på marken som om han blivit slagen bara vi kom i närheten av parkeringen för några månader sen.
Häromdagen la jag en handpenning på en Knaus Sport 480 QL, en husvagn som jag även kan lasta motorcykeln i. Husvagnen levereras om en månad och förutom småsvängar här i Sverige går första utlandsresan av stapeln ca 20 juli. Då åker Visky, jag, Rebeln,
Renaultn och Knausen ner till Bordeaux.
Jag är så lycklig av att ha resplaner på gång igen. Det ger mig någonting positivt att planera och se fram emot. Fungerar en månad i Frankrike med detta ekipage och Visky klarar körningen så hoppas jag på Kreta till vintern. Det var planen i vintras men
husbilsstrul dödade det projektet.
Mot nya, positiva mål!