Onsdagen den 22 februari 2023, halvmulet och 16c
Det var svinkallt inatt, portugisiskt mått sätt så här års med endast 5c. Jag har inte haft värmen på den senaste veckan eftersom det varit förhållandevis varmt och jag snålar gärna med gasol när jag fricampar. När Visky envisades med att sova under täcket istället för på och jag nästan fick frostskador på de kroppsdelarna som smet utanför täcket var jag tvungen att slå igång gasolvärmen. Efter några timmars jobb lämnade vi ett disigt Ponte de Sor och åkte västerut, ca 180 km till Nazaré.
Jag stannade och promenerade en sväng i en by som hade bra parkering och njöt av charmen av de små gränderna. Byn var gammal och risig på ett underbart sätt. Denna bild gör inte byn rättvisa egentligen. Många hus var målade i pigga färger och var inte fallfärdiga. På ett torg fanns en kran att fylla vattenflaskor med. Bra att koka först om man vill ha en lugn och glad mage. Man ser inte så mycket folk - de kanske tycker att det är vinter och håller sig inne.
Resan var en underbar kombination av betal- och småvägar. Utmed denna väg satt jag och funderade hur det var sig att träden var halvnakna och mindes att mina föräldrar berättat att det är barken på korkeken som skördas och skalas på det här viset för att bli vinkorkar, golv, isolering, flytbojar, skosulor, grytunderlägg, anslagstavlor m.m. Överallt fanns dessa träd med rumpan bar. Märklig syn.
Park4Nights ställplats nr 1 i Nazaré fanns helt enkelt inte, ställplats nr 2 var full så jag försökte hitta ställplats nr 3 och hamnade i en trång liten återvändsgränd efter att ha missat infarten. Efter en svettig ca 12-punktsvändning med berg på ena sidan och stup på andra sidan fick jag syn på en man som kom fram till bilen med bestämda steg. Lite nervös vävade jag ner rutan och förväntade mig en utskällning men den tandlöse, odörrike mannen men hängiga, smutsiga arbetskläder pekade mot den lilla hästgården han kom ifrån och jag förstod till sist att han erbjöd mig en plats där. Jag är inte den som är den och platsen är osannolikt vacker så jag vände ett halvtvarv till och ställde mig vid gården.
Utsikten åt ena hållet är hästar, andra hållet Atlanten. Kan man ha det bättre?
Jag gjorde iordning en liten påse med Camembert, chips och en flaska vin (ja, där gick min middag åt pipan) och gick fram till gården för att visa min uppskattning. Frun, som även hon saknade tänder såg förvånad ut men log, tog emot, vinkade och gick. Senare på kvällen kom några plåtisar och ställde sig här också så jag var uppenbarligen inte så unik som jag trodde. Tanten kanske hellre hade fått några EUR och undrade vad det var för konstigt de släppat hem på gården.
Vädret söderut såg hotfullt ut men just här var det växlande molnighet och solen orkade värma vinden lite.
Jag hade gärna varit kvar här några dagar men imorgon kommer det att börja blåsa, på fredag kommer regnet. Har i alla fall ingen Camembert kvar :-)